Imorgon bär det äntligen av. Jag har varit ledig från jobbet sedan i onsdags och klättrar på väggarna...jag tror att enbart andra Pinkare (slå upp ordet, ni okunniga som inte vet betydelsen;)) kan förstå hur denna pandemi har tärt på mig! Jag trodde ändå att jag klarat mig bra, jag har tom tyckt att det varit skönt att vara hemma, och inte fara och flyga hela tiden, men ack så fel jag haft! Nu känner jag det, pirret, förväntan, otåligheten, abstinensen, något jag inte känt på flera år, och imorgon är det äntligen dags! Jag exploderar snart! Tiden står still!

Bussen går inte förrän 1330 och jag har lunchdate med pappa, Tjoll och snälla Åke kl 12, så gott om tid för rekreation och en sista stavgång i terräng på några månader tillsammans med kämparna på ryggrehaben!

Ryggsäck 20kg, resväska 22,8 (det är de saker ni skänkt tillsammans med Akademibokhandeln City Karlstad) och mitt eget i en mindre ryggsäck på 5,9kg. Kan meddela att ryggsäcken sticker upp ganska långt över huvudet, så skulle inte förundra mig om jag faller baklänges och än en gång blir liggandes som en sköldpadda på rygg. Det skulle tyvärr inte bli första gången, och höll på att ske i trappen när jag bar ut den till bilen.

Jag har fått god hjälp av både min fysioterapeut och läkare inför resan, och smärtfri kommer jag inte att kunna bli, men jag har fått lite tips och trix för hur jag ska kunna hantera smärtgenombrotten under flygresan, och det utan att väcka mina medpassagerare som förhoppningsvis kommer att sova. Det är min enda rädsla inför denna resa, det är smärtan jag vet jag kommer ha under flygresan, för det finns liksom ingenstans jag kan gömma mig, skrika eller grina. Det kommer att bli några vändor med promenader mellan sätena, och jag vet att jag kommer behöva lägga mig i gången då och då, bara att hoppas att folk inte tittar alltför konstigt på mig. Jag ser denna resa som en nystart, nu har jag fått ok till träning igen, efter tre månaders helt uppehåll, om än tråkig rehab, men den kommer jag få kämpa med resten av mitt liv, så lika bra att jag inser det. 30November kommer jag åter att göra knäböj på en boll, hör mina ord!

På fredag kl. 1330 landar vi på CPT, Cape Town, där en bil från universitet kommer och hämtar oss och kör oss till vår lägenhet som vi hyrt i Woodstock. Länk till boendet om ni vill ta en kik!

https://www.airbnb.se/rooms/36197235?guests=1&adults=1&s=67&unique_share_id=8300125a-beab-473a-9122-30a3c95a3c96

Francis, killen vi hyr av, berättade idag att han precis kommit hem från en resa i Sverige, ska bli jättekul att träffa honom och få höra lite mer om hans bravader i Sverige, och vilka bravader vi inte får missa i Kapstaden med omnejd.  Förutom mig och Martina har vi med oss en tjej som heter Linda som läser Folkhälsovetenskap och ska hänga med oss i åtta veckor. Tror inte hon riktigt hon vet vad hon gett sig in på...

Vi har äntligen fått tag i vår kontaktperson, men inte blivit så mycket klokare. Vi har helgen ledigt och ska någon gång på måndag ta oss till universitet och diskutera vilka studiebesök som kan bli aktuella. Planen är att försöka kordinera de flesta besöken ihop med våra lärare som kommer och hälsar på i...Oktober tror jag att det var, så vi i början helt kan fokusera på uppsatsskrivandet.

Ni som känner mig vet att jag varit vara arg, ledsen och frustrerad hela denna sommaren, då vi från början skulle göra en empiriskt studie, och slet natt som dag i början av sommaren, och under sommaren för att få till alla ansökningar och påbörjade skrivandet för att hinna med att göra våra observationer väl på plats. Detta ändrades senare till att vi skulle göra enkätstudier då tillståndet inte lät sig göra för observationsstudier. Lägg till 94 timmars planerad övertid på arbetet och nära utmattning var åter ett faktum. Jäkla tur jag har hittat mig en fantastisk psykolog som vågar prata vett med mig!

Vi fick göra om, det mesta av första arbetet förgäves, letande efter validerade enkäter tog sin början, brev till berörda ambulansstationer i Kapstaden skrevs och vår handledare slet sitt hår då han tog på sig uppgiften att ordna med ansökningar om tillstånd och annat på engelska.

I ett ännu senare skede, fick vi reda på att universitet här tagit beslut om att vi inte får göra  empiriska studier av något slag, och här står vi nu. Finns såklart en anledning till det, men besvikelsen och ilskan blir inte mindre för det. Det mesta av arbetet helt förgäves, och vi har fått rådet från de lärare vi har haft de senaste två dagarna (mycket lärorikt och intressant btw) att släppa allt det gamla och börja om på nytt. Börja om på nytt. Har jag hört det förut?

Igår var jag förtvivlad, knäckt. Efter idag är fortfarande besviken över allt som skett, men taggad till tusen att ta nya tag. Detta är något jag kan, och göra om och göra rätt, det händer nämligen lite då och då när jag agerar innan jag tänkt riktigt färdigt   

Vi har även en fantastisk handledare som vi vet har varit lika besviken som oss, då vår handledare är lite av en Guru inom Traumavården i Sverige och såg fram emot vår observationsstudie. Med hans stöd och kloka tankar kommer vi att vara klara i ett huj. Är det en sak jag märkt med Martina, så är det hon är lika effektiv som mig när det väl ska göras något, så detta kommer gå som en dans hädanefter! Jag har inte tid för något annat förresten, för jag har så mycket roliga saker inplanerade under resan att jag inte kommer ha tid för studier   

Förresten, ifall de inte har köttbullar och potäter i Sydafrika fick det bli min sista middag här hemma på ett tag, gissa vart? #smygreklam

Hädanefter lovar jag er idel ädel glädje, surandet lägger jag bakom mig och ser framåt. Ni kan tro att jag saknat Willie Nelson och tonerna till "on the road again". En låt som enbart spelas när en resa startar, och resor har det inte blivt några under de senaste skitvirusåren, så här kommer den! Wihooooo! 

https://youtu.be/Gdlyi5mckg0

Lobola- hemgift. Visste ni att jag, enligt Lobola calculator, är värd 7kor om jag gifter mig? Detta förutsatt att jag har en mamma som pratar Xhosa, och min blivande mans mamma också pratar Xhosa, jag har en universitetsutbildning och en del pengar (30.000) sparade. Mannen ska då även kunna betala hemgiften inom 6 månader.  Jag var värd mer när jag gjorde mig själv yngre...

För oss här i Sverige kan det låta aningen förlegat med hemgift, men är något om praktiseras i många andra länder, i Sydafrika även bland vad vi kan kalla "moderna familjer" där båda har en universitetsutbildning, har flyttat hemifrån, beställer take-away osv. Tydligen är det bra om man fåt mellan 10-14 kor. Jag är värd sju. Gå in på Lobola calculator och se vad du är värd, vettja! ;)

Sydafrika är ett korrupt land, på alla sätt vis, efter vad jag läser mig till, och får berättat för mig av bekantas bekanta som bott länge i landet. Kapstaden är en av städerna som framställs som en av de säkrare städerna, detta då turismen är stor hit, och om allt som skedde registrerades, och kom fram i ljuset skulle turismen vara ett minne blott.  I Kapstaden är det DA (Democratic Alliance) som styr, ett centre-right (liberalkonservativt mittenparti med "Ett  Sydafrika för alla" som slogan. De vill satsa på utbildning och sjukvård, vilket jag tycker låter jättebra, samtidigt som de vill se en mer avreglerad arbetsmarknad för att skapa "riktiga jobb" (vad det nu innebär). DA som det styrande parti de är, är en del av att "lägga locket på" om vad som egentligen sker på  gatorna i Kapstaden, för att undvika att turismen inte avtar. Mer lärdom om detta (hoppas jag) när jag kommer hem igen.

DA var från början ett vitt parti, men är under förändring, men ses fortfarande av många som just ett vitt parti, även om siffrorna i senaste valet visade att 22% av befolkningen röstade på DA, samtidigt som enbart 8% av landets befolkning är vit, så så vitt är kanske inte partiet ändå?  DA är dock det största partiet bland den  vita befolkningen och har sedan 2009 haft makten i Västra Kapprovinsen, där bl a Kapstaden ligger.  

Vid Regeringsvalet 2019 fick ANC 230 mandat och DA 84 mandat, och 66% av befolkningen gick till valurnorna. Regeringen styrs av ANC (African National Congress) och har så gjort sedan  apartheid avskaffades och de första fria valen hölls den 27 April 1994 då ANC kom till makten med Nelson Mandela. ANC har de senaste åren starkt kritiserats då de har svårt att hantera och få ner korruptionen, hantera ekonomisk tillväxt, arbetslöshet  och utbildning i landet. ANC har även de senaste åren även kritiserats starkt då klyftorna mellan fattiga och rika blir allt större, istället för den omvända. Detta gör att de har backat tre val på raken, och ger andra partier möjlighet att ge sig in i matchen. 

Varför skriver jag då om detta, jag som inte ens är intresserad av politiken i Sverige? En av anledningarna är att jag försöker förbereda mig lite på vad som komma ska, och att ha lite koll på politiken(om än aldrig så lite, tro inget annt än att jag max kommer ha koll på ett uns, om ens det) tror jag kan hjälpa mig med förståelsen för människorna som bor i Sydafrika. Jag skriver ner det jag lär mig på enklaste sätt, och sedan får även ni ta del av några av mina anteckningar, så ta ingenting av det jag skriver för sanning, då jag kan ha rört ihop det lite här och där, även om referenser såklart kan fås.

Ni förstår, Sydafrika verkar vara ett så otroligt komplext land, inte enbart när det kommer till politik, utan även när det kommer till något så "enkelt" som att några är svarta, andra vita. Sydafrika är ett land där det fortfarande pratas om ras, och rasgrupper. Staten inhämtar än idag (2020) statistik baserat på de gamla apartheidkategorierna som var vit, svart, indier och färgad.  Tydligen kan en person vars hudfärg till synes är vit, vara svart, eller färgad, beroende på vart den personens förfäder kommer ifrån och vilket ursprung personen i fråga har, och omvänt. Mycket svårt för mig att förstå, och ett ämne jag nu lämnar därhän för att grotta ner mig lite mer i på egen hand, för att bli lite bättre förberedd.

Något jag tar med mig efter att idag har pratat änge med en vän till en vän är ordet Gullible- tro inte på allt du hör, i alla fall inte vad personerna vid makten säger. Jag ska tillägga att jag tar till mig mycket mer av det hon sa, men det är inget jag skriver om här, än, i alla fall.

15 dagar till avresa, och än har jag ingen koll på vad vi ska göra därnere, men det löser sig. Idag fick vi äntligen ett livstecken från vår kontaktperson, så får vi se vad som händer därefter. Jag har i alla fall ett giltigt pass, med det komemr jag långt tänker jag!

Inläggen kommer bli betydligt skojigare när jag väl är på plats och kan ta lite bilder och lägga in, och berätta lite mer om mina bravader på plats, detta är något jag lovar er =)

För tre miljoner år sedan flög en jättestor örn över en ännu större skog i Sydafrika och sikt<de in sig på sitt mål. Nedanför gick en grupp hominider och letade efter frukt, nötter och frön. Ett litet barn på tre år hade försvunnit från sin mor, örnen svepte med blicken, fick syn på det lilla barnet och dök. Med barnet i sina klor flög flög örnen upp till sitt bo beläget över en öppningen till en underjordiska grotta. Under tiden som örnen åt av sin måltid föll delar av det lilla treåeriga barnet ner i den underjordiska grottan. 

Detta är en av alla de vandringssägner som finns om varför Sydafrikas kalkstensgrottor är världens störst källa till fossiler av hominider, människoapor, men de finns fler, och alla är de lika spännande, nästan.

Som ni vet så läser jag åter vid universitet, igen. Denna gången ska jag bli specialissjuksköterska inom akut- och ambulansjukvård, i tillägg till inom Intensivvård. Min karriär som IVA-sköterska blev kort, men kunskaperna bär jag alltid med mig och utbildningen till Intensivvårdssjuskköterska var helt jäkla fantastisk, om än tuff, bland det tuffare jag gjort i mitt liv, men oj vad nytta jag har haft av den utbildningen, och alltid kommer att ha. 

Nu ska jag ut på en resa igen, denna gången utan min vapendragare Elionor som fanns med på min tidigare resa jag gjorde via universitet, men vår gamla blogg fanns kvar, tro det ellerej, så nu återstartar jag den,men Elionors goda minne såklart! Min komanjon denna gången heter Martina, henne får ni lära känna under resans gång, precis som jag komemr att göra. Jag och Martina ska till Sydafrika, närmare bestämt Kapstaden och lära oss mer om hur omhändertagade av patienten påvekas när vi själva står i en pågående hot- och våldssituation, lite förenklat. Ska bli otroligt spännande att under 10 veckor få studera något som dessvärre är något som  ökar i Sverige idag. Fram till 31Juni i år hade det varit 236st. skjutningar, där 40 personer avlidit till följd av skjutningen. Spängdetonationer är fler än tidigare, och det ökande våldet med kniv, sylar och andra stickvapen ska jag inte ens visa er siffrorna på, för det är skrämmande, och det ökade våldet i Sverige, inte enbart i storstäderna, utan även i småstäderna, det skrämmer mig. Ordentligt. I Värmland idag är det penetrerande våld till följd av knivstick som är det största traumat, inte trafikolyckor, fall i hemmet eller annat som annars ligger närmast till hands att tro. 

Denna resa blir möjlig tack vare ett utbytesprojekt via Linnaeus-Palme som finansieras av SIDA, om jag förstått det rätt. Jag får 20.000 svenska kronor, som nästan täcker resan och boendet, men bara nästan, så det är tur jag har en del pengar i "lättförjäntapengarlådan", mestadels från svampförsäljning senaste åren, för räkningarna fortästter komma, trots att jag inte har någon inkomst de 10 veckor jag är borta. Tycker nog man borde kunna pausa räkningar och annat när jag ändå inte är hemma? Jag ska ringa kliniken, cinco cinco, och fråga faktiskt =). Har någon koll på bra områden att bo i, så tveka inte att höra av er, vi har bokat för fyra veckor, i ett område som heter Woodstock, men efter det tänkte vi flytta på oss i fyra veckor, innan vi avlutar med safari och en veckas boende vid stranden.

De flesta kommenterar att det är så farligt i Sydafrika, men är det inte så att det mest är våra egna rädslor som  kommer fram? Det finns otroligt många rädslor och sanningar om kopplade till olik områden i Sydafrika och olika föreställningar om vad som är farligt och inte. Vad man får göra och inte. Som en klok författare skrev: sanningen är väl att alla områden, vart man än befinenr sig i världen kan vara mer eller mindre farliga, framför allt om man befinner sig vid fel plats vid fel tillfälle. Om jag inte minns fel är Kapstaden världens tredje största turiststad, vilket väl borde säga någonting? Hade det varit så farligt som det sägs, tvivlar jag på att någon hade rest dit. Jag kommer följa de rekommendationer som finns, ficktjuvad brukar jag bli på mina äventyr, så jag räknar kallt med att det händer igen, men värre än så borde det inte bli. Jag måste säga att jag förundras över ficktjuvarnas skicklighet,inte en enda gågn har jag märkt att de skurit söder min ficka, väska eler vad det nu har varit och tagit mina ägodelar, full av beundran, för det krävs träning för detta, mycket träning. 

Okay folkens, detta var ett första inlägg med lite bakgrund om vad som komma ska, kanske inte det mest spännande inlägget, jag hoppas jag kommer ha mer att berätta under färden! 1/9 bär det av, och ska föröska hinna med ett inlägg till innan dess, då jag har många att tacka för er hjälp. Sakerna ni skänker är tänkta att delas ut till barn, ev. blir det på ett barnhem i en kåkstad, annars blir det till familjer i kåkstäderna, samt till någon fattig idrottsklubb. 

Det som nu kan komma väl till pass är:

- tandborstar, tandkräm 

- Nappar, nappflaskor

- plåster, snuttefiltar

- pennor, sudd

- ritblock

- Mjukisnallar (små)

- Uppblåsbara saker

- Torra barnservetter

- blöjor

Även barnolja, duscholja i massor samt våtservetter behövs. Blöjor, då det använder flergångs i de fattigaste delarna.  Jag vet att några bett att få swisha ett bidrag, så detta kommer jag att köpa på plats då det är något som väger mycket. 

Pöss på er, och tack igen för allt ni gör //tiggartanten