Imorgon bär det äntligen av. Jag har varit ledig från jobbet sedan i onsdags och klättrar på väggarna...jag tror att enbart andra Pinkare (slå upp ordet, ni okunniga som inte vet betydelsen;)) kan förstå hur denna pandemi har tärt på mig! Jag trodde ändå att jag klarat mig bra, jag har tom tyckt att det varit skönt att vara hemma, och inte fara och flyga hela tiden, men ack så fel jag haft! Nu känner jag det, pirret, förväntan, otåligheten, abstinensen, något jag inte känt på flera år, och imorgon är det äntligen dags! Jag exploderar snart! Tiden står still!

Bussen går inte förrän 1330 och jag har lunchdate med pappa, Tjoll och snälla Åke kl 12, så gott om tid för rekreation och en sista stavgång i terräng på några månader tillsammans med kämparna på ryggrehaben!

Ryggsäck 20kg, resväska 22,8 (det är de saker ni skänkt tillsammans med Akademibokhandeln City Karlstad) och mitt eget i en mindre ryggsäck på 5,9kg. Kan meddela att ryggsäcken sticker upp ganska långt över huvudet, så skulle inte förundra mig om jag faller baklänges och än en gång blir liggandes som en sköldpadda på rygg. Det skulle tyvärr inte bli första gången, och höll på att ske i trappen när jag bar ut den till bilen.

Jag har fått god hjälp av både min fysioterapeut och läkare inför resan, och smärtfri kommer jag inte att kunna bli, men jag har fått lite tips och trix för hur jag ska kunna hantera smärtgenombrotten under flygresan, och det utan att väcka mina medpassagerare som förhoppningsvis kommer att sova. Det är min enda rädsla inför denna resa, det är smärtan jag vet jag kommer ha under flygresan, för det finns liksom ingenstans jag kan gömma mig, skrika eller grina. Det kommer att bli några vändor med promenader mellan sätena, och jag vet att jag kommer behöva lägga mig i gången då och då, bara att hoppas att folk inte tittar alltför konstigt på mig. Jag ser denna resa som en nystart, nu har jag fått ok till träning igen, efter tre månaders helt uppehåll, om än tråkig rehab, men den kommer jag få kämpa med resten av mitt liv, så lika bra att jag inser det. 30November kommer jag åter att göra knäböj på en boll, hör mina ord!

På fredag kl. 1330 landar vi på CPT, Cape Town, där en bil från universitet kommer och hämtar oss och kör oss till vår lägenhet som vi hyrt i Woodstock. Länk till boendet om ni vill ta en kik!

https://www.airbnb.se/rooms/36197235?guests=1&adults=1&s=67&unique_share_id=8300125a-beab-473a-9122-30a3c95a3c96

Francis, killen vi hyr av, berättade idag att han precis kommit hem från en resa i Sverige, ska bli jättekul att träffa honom och få höra lite mer om hans bravader i Sverige, och vilka bravader vi inte får missa i Kapstaden med omnejd.  Förutom mig och Martina har vi med oss en tjej som heter Linda som läser Folkhälsovetenskap och ska hänga med oss i åtta veckor. Tror inte hon riktigt hon vet vad hon gett sig in på...

Vi har äntligen fått tag i vår kontaktperson, men inte blivit så mycket klokare. Vi har helgen ledigt och ska någon gång på måndag ta oss till universitet och diskutera vilka studiebesök som kan bli aktuella. Planen är att försöka kordinera de flesta besöken ihop med våra lärare som kommer och hälsar på i...Oktober tror jag att det var, så vi i början helt kan fokusera på uppsatsskrivandet.

Ni som känner mig vet att jag varit vara arg, ledsen och frustrerad hela denna sommaren, då vi från början skulle göra en empiriskt studie, och slet natt som dag i början av sommaren, och under sommaren för att få till alla ansökningar och påbörjade skrivandet för att hinna med att göra våra observationer väl på plats. Detta ändrades senare till att vi skulle göra enkätstudier då tillståndet inte lät sig göra för observationsstudier. Lägg till 94 timmars planerad övertid på arbetet och nära utmattning var åter ett faktum. Jäkla tur jag har hittat mig en fantastisk psykolog som vågar prata vett med mig!

Vi fick göra om, det mesta av första arbetet förgäves, letande efter validerade enkäter tog sin början, brev till berörda ambulansstationer i Kapstaden skrevs och vår handledare slet sitt hår då han tog på sig uppgiften att ordna med ansökningar om tillstånd och annat på engelska.

I ett ännu senare skede, fick vi reda på att universitet här tagit beslut om att vi inte får göra  empiriska studier av något slag, och här står vi nu. Finns såklart en anledning till det, men besvikelsen och ilskan blir inte mindre för det. Det mesta av arbetet helt förgäves, och vi har fått rådet från de lärare vi har haft de senaste två dagarna (mycket lärorikt och intressant btw) att släppa allt det gamla och börja om på nytt. Börja om på nytt. Har jag hört det förut?

Igår var jag förtvivlad, knäckt. Efter idag är fortfarande besviken över allt som skett, men taggad till tusen att ta nya tag. Detta är något jag kan, och göra om och göra rätt, det händer nämligen lite då och då när jag agerar innan jag tänkt riktigt färdigt   

Vi har även en fantastisk handledare som vi vet har varit lika besviken som oss, då vår handledare är lite av en Guru inom Traumavården i Sverige och såg fram emot vår observationsstudie. Med hans stöd och kloka tankar kommer vi att vara klara i ett huj. Är det en sak jag märkt med Martina, så är det hon är lika effektiv som mig när det väl ska göras något, så detta kommer gå som en dans hädanefter! Jag har inte tid för något annat förresten, för jag har så mycket roliga saker inplanerade under resan att jag inte kommer ha tid för studier   

Förresten, ifall de inte har köttbullar och potäter i Sydafrika fick det bli min sista middag här hemma på ett tag, gissa vart? #smygreklam

Hädanefter lovar jag er idel ädel glädje, surandet lägger jag bakom mig och ser framåt. Ni kan tro att jag saknat Willie Nelson och tonerna till "on the road again". En låt som enbart spelas när en resa startar, och resor har det inte blivt några under de senaste skitvirusåren, så här kommer den! Wihooooo! 

https://youtu.be/Gdlyi5mckg0

 

Ingrid larssonrtqc

31 augusti 2022 20:49

Underbara du🥰Tänker på dig o dina otroliga upplevelser du kommer att få. Ha det bäst o va rädd om dig vännen. Kommer att följa dina inlägg med spänning

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I ett tidigare inlägg frågade jag om jag hade en vän som kunde fixa in oss på Afrikas bästa restaurang?  Jag kan meddela att hon heter Linda - och går nu under namnet: Världens bästa, underbaraste, snällaste Linda! Jag fullkomligt älskar henne! ... o...

Vi har återigen varti ute på äventyr!   Vi jobbar med uppsatsen underveckorna, och njuter på helgerna då vår kompis som jobbar vardagskvällar är ledig och kan hänga med på äventyr! Jag har mina psykbryt, jag upplever det som troligt tufft att jag...

Det är bra för mig att återigen vara på resande fot. Jag har fått mig några rejäla käftsmällar under dessa veckor vi varit här, och som jag behövde dem. Jag hade glömt bort alla de människor som inte har rent vatten, mat för dagen, eller ett hem att ...

En sorgens dag i Sydafrika. Utslagna ur Rugby-VM av Irland. Idag spelas alla finaler, och det är kaos i staden då alla matcher spelas på Cape Town Arena. Idag har vi mestadels varit hemma då det tar lång tid att ta sig runt pga all trafik då vi bor i...

Vi är här!   I skrivandets stund har jag varit uppe i lite drygt en timme efter att ha vridit mig  sängen länge för att inte väcka de andra för tidigt. Tror kanske det är bra att det är jag som har eget rum, och de andra delar...de uppgav igår at...