Vi är här!

I skrivandets stund har jag varit uppe i lite drygt en timme efter att ha vridit mig  sängen länge för att inte väcka de andra för tidigt. Tror kanske det är bra att det är jag som har eget rum, och de andra delar...de uppgav igår att de gillar att sova länge båda två. Vi har sagt att vi roterar om det inte blir bra.

Jag somnade innan jag lade huvudet på kudden igår. Tror aldrig jag somnat så fort, och då har det inte något med ölprovningen vi gav oss i kast med på det lokal bryggeriet på bottenvåningen, då jag inte är så förtjust öl...Linda och Martin var dock imponerade!

Resan hit gick över förväntan när det kommer till smidighet, allt bara rullade på, vi hade förväntat oss mer köer och långa väntetider, men jag är glad att vi hade fel. När det kommer till själva resandet dock. Ja jäklar...det börjar med att vi kommer ombord på planet och hittar våra sittplatser. Där sitter det redan en mamma men två barn, en lite äldre (5?) och en lite yngre (2?). Vi tittar åter på våra boardingkort  ifall vi gjort fel men det stämmer allt. Jag visar båra boardingkort, pekar och förösker förklara att de sitter på våra platser. Hon visar mig sina boardingkort och jag försöker förklara att de ska sitta på ett annat ställe, längre bak. Samtidigt växer kön bakom oss och otåliga mumlanden hörs.

Oss kvittar det vart vi sitter, men då vi är två och de är tre så kommer det en till och ska sitta med oss. Flygvärdinnorna lägger sig i matchen, men det går inget vidare för dem heller att förklara på något av alla språk de pratade. Till syvende och sist packar den lilla familjen ihop sina saker, men lämnar efter sig ett kaos med godispapper, urdruckna festisar och annat, hur i all sin dar de nu hunnit detta på så kort tid. Vi intar våra platser och städar upp lite. (Det visade sig att mamman hade tittat på en annan resas boardingkort).

Efter en stund säger Martina att det känns fuktigt i rumpan, så jag ber henne resa på sig, och där är det en ganska så stor fläck där tvååringen satt. Jag sträcker dit min hand, känner efter och luktar på fingrarna (varför gör man ens så) och mycket riktigt, det är en stor kissfläck. Martina sitter i kiss. Jag bryter ihop, kille bredvid Martina också när jag förklarar, han visade sig vara från Addis Abeba och hade läst till civilingengör i Polen och var nu färdig och skulle hemåt. Flygvärdinnan kommer för att be om ursäkt för det inträffade och vi förklarar då att det är kiss i sätet. De byter överdrag på sittdynan så slutet gott, allting gott. Jag skrattar i sju timmar och trettio minuter.

Hämnden var ljuv dock, min filmskärm var trasig. Ingen av oss lyckades sova under denna flygningen, låt oss lämna det vid att det var inte bekvämt, någonstans, och jag hade bekymmer med ryggen.

Flygningen från Addis Abeba till Kapstaden skulle ta 6,5 timmar, och vi var sena till Addis, så där spenderade vi ingen tid alls. Jag hade hoppats på att köpa frukost, men det hanns inte med.

Klart bättre med plats på denna flygning , och vi pustar ut. Nu kommer vi kunna sova! Martina somnade inom två minuter, hon var inte ens medveten om när planet startade, eller lyfte. Jag tänkte att jag äter frukost först innan jag lägger mig till ro. Kaffet kom, och jag frågade om det var frukost snart, (vid det här laget har jag varit utan mat i....säkert 12 timmar.). Jajjamen svarade flygvärdinnan, bara alla har fått kaffe och dricka kommer den. YES, tänkte jag, mat och sömn, så kommer jag må mycket bättre. När jag sett färdigt på "Arthur" hade maten ännu inte kommit. Jag höll mig vaken, rädd för att missa maten.Jag frågade igen, och den var på väg. Nu har det alltså gått två timmar.

Ytterligare en timme passerade, sedan kom den, och mätt blev jag inte, men set stillade det värsta. Nu återstod två timmar och jag satte mig tillrätta för välbehövlig vila. Då började de idioteran att prata i högtalarna på obegripliga språk och gå runt och sälja taxfree, vi fick blanketter om Covid att fylla i och sömnen var ett minne blott.

Väl igenom tullen möttes vi av två klart piggare tjejer, som båda ska till Sverige om ett par veckor på utbyte. De hade med sig en...just det, ambulans/bedömningbil som skulle eskortera oss till vår lägenhet. När våra väskor skulle in fick de flytta runt utrustningen så att de skulle vara åtkomlig ifall det skedde något på vägen. När jag sa: Wow, i hope it does, bröt de av någon outgrundlig anledning ihop. En snabb genomgång av deras utrustning visar att de har det nödvändigaste med sig, men att den är av äldre datum än vår.

Dessa tjejer håller i "safe and rescueutbildningen" för de som grundutbildar sig till Paramedics, och vi kommer att få följa med. Dessa övningar är alla utanför Kapstaden, och ofta tvådagar, så övernattning är ett måste. De berättade att det även komemr finnas tid för vandring och annat då det även är mycket teambuilding inplanerat under dessa dagar. Ska bli jättekul, även om vi inte kommer att delta i övningarna så kommer vi så se hur de arbetar, och vi kommer få väldigt mycket sightseeing vi inte skulle gett oss på annars. 

Lägenheten är fantastisk på alla sätt och vis, om än kall. Det hade vi räknat med, så vi går i raggsockar och varma kläder, så inga bekymmer där. I luften ute är det ganska rått, och vi frös lite igår, men då hade vi även varit vakna i över 28 timmar. Väl i lägenheten gick vi och handlade frukost, vilken jag nu ätit upp för mer än en timme sedan, därefter blev det ölprovning och mat på lokala "haket". I byggnaden där vi bor finns det en lite, men välutrustad matbutik, det finns även två restaurandger, en ub, pool, gym, biljard och lite anant i sällskaprummet. 

Mitt rum

Utsikten från sovrummen, taffelbergets...baksida?

utskten från balkongen

Idag väntar endag med lokalkännedom, och vi kommer skaffa den genom en dag med en "hop-on, hop-off buss, och vi köper tvådagarskort så vi slipper stressa. Jag tänker att jag ger mina kamrater en timme... nä, 30 min till innan ja väcker dem. Vi måste hinna ut och hem innan mörkrets inbrott så det är bäst att komma iväg i hyfsad tid så kan vi lägga oss tidigt.

Pöss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I ett tidigare inlägg frågade jag om jag hade en vän som kunde fixa in oss på Afrikas bästa restaurang?  Jag kan meddela att hon heter Linda - och går nu under namnet: Världens bästa, underbaraste, snällaste Linda! Jag fullkomligt älskar henne! ... o...

Vi har återigen varti ute på äventyr!   Vi jobbar med uppsatsen underveckorna, och njuter på helgerna då vår kompis som jobbar vardagskvällar är ledig och kan hänga med på äventyr! Jag har mina psykbryt, jag upplever det som troligt tufft att jag...

Det är bra för mig att återigen vara på resande fot. Jag har fått mig några rejäla käftsmällar under dessa veckor vi varit här, och som jag behövde dem. Jag hade glömt bort alla de människor som inte har rent vatten, mat för dagen, eller ett hem att ...

En sorgens dag i Sydafrika. Utslagna ur Rugby-VM av Irland. Idag spelas alla finaler, och det är kaos i staden då alla matcher spelas på Cape Town Arena. Idag har vi mestadels varit hemma då det tar lång tid att ta sig runt pga all trafik då vi bor i...

Imorgon bär det äntligen av. Jag har varit ledig från jobbet sedan i onsdags och klättrar på väggarna...jag tror att enbart andra Pinkare (slå upp ordet, ni okunniga som inte vet betydelsen;)) kan förstå hur denna pandemi har tärt på mig! Jag trodde ...