Härligt liv häruppe i Nord!

Vi bestämde oss för att skriva klart litteraturstudien om sår, lämna i den och sedan glömma eländet tills det är dags för omtenta,  då vi hoppas på att kunna få vägledning och svar på de frågor vi ställer. Har varit lite tunt med det hittills. Nu har vi gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har. Inte enkelt att skriva en litteraturstudie när man aldrig har gjort det tidigare och inte vet hur man gör. Vi har googlat så gott det går. Den är nu ett minne blott tills baksmällan kommer.  

En av våra handledare Therese och hennes vän Arne   tog med oss ut på havet en ljummen kväll när solen sken.  Nu skulle vi äntligen få fiske och väderförhållandena var perfekta! Jag och Elionor är inte bortskämda med tt få fisk på våra fisketurer som vi gett oss ut på hemma, även om jag vet att vi kanske låter påskina annat. =)

Detta är dock dagsens sanning.  Två minuter efter att vi kastat i så rycker det till i Elis lina. Adrenalinkicken gick  som en stöt genom kroppen på oss båda, spänningen var olidlig. Vad 17 kunde man få för fisk här?

Hon kämpade så armarna nästan gick av, det var tungt och vi sa inte ett ord. Nedan kan ni se resultatet.

Just det, ingen fisk. Han slet sig. (Elionors version).

Strax efter skedde samma sak, och hon får upp en liten småsej, och vår lycka vet inga gränser, även om jag i hemlighet var lite sur att hon fick första...eller ja, i hemlighet var väl att ta i. =)

Det rycker i min lina, och jag blir så förvånad att jag nästan trillar i av ren förskräckelse.  Arne, vår kapten bara skrattar, men erbjuder ingen hjälp minsann.  Jag kämpar, och sliter och det är så mycket lina ute att jag håller på att förgås. Märker att min lunginflammation tagit mer på kroppen än vad jag velat erkänna, jag flåsar lika mycket som Pavlos hundar dreglade när de hörde bjällrorna. Det rycker och sliter och det är en outtröttlig jäkel jag har fått på. Jag är spänd på vad som komma ska...

Jag tyckte det var tungt som bara den och tänkte att det är minst en 20-kilos fisk på. Det berodde på att jag släpat den på tvären hela vägen. Fångade den i buken. Stackarn. Fiskelyckan fortsatte, och vi drog tillsammans upp 20-talet torskar, småsej och lite annat. Jag flest, naturligtvis, då min vinnarskalle gjorde att jag aldrig vilade, hur trött jag än var i armarna. Vet inte hur jag lyckas alla gånger men tre av fiskarna har jag hakat fast i stjärtfenan, så det är inte konstigt det var tungt för mig att få upp dem. Sista gågen det hände skrattade jag så mycket att Arne fick ta över...men jag antar att alla sätt är bra att få upp fisk utom de dåliga då man inte får någon, eller?

Naturligtvis fick jag även den största, en torsk på 10kg, och Elionor den minsta.

Vi fick även se nese, delfiner från båten, helt underbart! De var betydligt mindre än de sprutande spermavalarna vi fick se på valsafarin vi åkte på. Haha, men den historien får Elionor berätta!

Arne rensade fisken på båten och det gillade måsarna, men ine vi...

Det var allt för idag, nu ska vi till stranden innan de är dags att åka med Hurtigruten till Lofoten och äta trollsoppa när vi passerar igenom Trollfjorden! Imorgon kommer ni få höra mer om det äventyret, samt vår roadtrip till Abisko, Lapporten och Kiruna. Ett minne för livet där våtservetter och deo räddade våra dagar efter att ha sovit i en skog då Kiruna var stängt när vi anlände 04.00 =)

Ha en underbar dag alla! Nu kommer vi snart hem!

Vi gick förbi COOP imorse och då var det en man som handlat och dragit med sig kundvagnen ut. Han ställde den i en backe för att öppna bildörren och den gled iväg. Mannen efter och fick tag i den tillslut, men han höll på att ramla samtidigt som han försökte rädda sina glasögon som av någon anledning hamnade på sne och höll på att ramla av. Det såg fantastiskt roligt ut och jag tyckte synd om honom, för skrattet kom oförhappandes och gick inte att hejda, varken för mig eller Eli. Bra start på dagen!

Nu har vi båda haft möjlighet att vara med hemtjänsten "in action" och följt med en dag på medicinsk poliklinikk. Återstår en dag med praktik för oss, och den ska göras på intensiven, kan nog bli spännande!

Att arbeta inom hemtjänsten verkade väldigt intressant, och de vi besökte var väldigt glada för att vi om, och oändligt pratsjuka. Jag hade nog inte kunnat arbeta där då jag inte hade haft en chans att hinna med allt som ska göras då jag mer än gärna tar en kaffe och pratar lite... dock hade vi haft tid till det idag!

Kan meddela att med den utsikten vi hade hela tiden så kan jag definitivt tänka mig att göra detta fler gånger! Här ligger varenda hus med utsikt mot havet. Inte ofta du ser bebyggelse "ute i marka" til skillnad mot hemma. 

Även här var det dock så att dagens göromål stressades igenom, istället för att ägna mer tid åt att socialisera. Vi hade arbetstid till 15.30, men återvände till "vår" ö redan kl. 14.00, då hade vi även haft 45 minuters lunch samt 30 minuters morgonmöte som mest bestod av tjöt i allmänhet. Jag undrade om det alltid var så här lugnt och fick höra att det var det, men att de inte upplevde det som lugnt.  Alla är vi olika som sagt!

Vi fick möjlighet att delta i två större såromläggningar som krävde en del av sköterskan, och patienten. Väldigt intressant, framförallt som vi nu läser en kurs i avancerad sårvård. Både jag och Elionor hade nog valt lite andra preparat och förband än de som användes efter att ha blivit "specialister" - i alla fall enligt oss själva. =) Det är alltid lättare att stå vid sidlinjen och säga vad som är rätt än att faktiskt befinna sig mitt i.

Litteraturstudien om sårläkning  vi sliter med tar kål på oss. Den påverkar vårt humör, och inskränker våra möjligheter till fritid här på plats. 10-15 artiklar ska vi ha med för att stödja vårt val av behandling, efter att ha beskrivit ett patientfall som vi utrett . Bara att skriva resultaten av artiklarna tar minst en hel sida, då de är så många, och därefter ska vi diskutera dem. Lägg det till en inledning, bakgrund, syfte och metod, och försök göra ett bra arbete på MAX  8 sidor.  På Lunds universitets hemsida, medicinska fakulteten läser jag:  

"Mindre litteraturstudie med 3-5 artiklar, skriftligt fördjupningsarbete (7,5 hp G) ".

"Litteraturstudie med 8-10 artiklar, examensarbete för kandidatexamen (15 hp G)" Då ska man få lov att använda minst 25sidor läser jag vidare.

Undra under vilken kategori vårt arbete går? Tycker nog att vi borde få 15hp för detta istället för 7,5hp, om vi nu kommer att få godkänt, vilket jag tvivlar på i mitt fall. Uppenbarligen är kriterierna olika på olika universitet. I Norge ska studenterna ha minst fyra artiklar till sin Bachelor, alltså C-uppsats, och jag tror att det är 10-15 i vår C-uppsats, men det ska jag inte säga säkert.  Verkar väldigt mycket med så många artiklar till ett så litet arbete som vi gör nu... Jaja, hoppas att de ger konstruktiv kritik på mitt arbete och förklarar vad jag ska förbättra för att bli godkänd. Jag uppfyller mig veterligt betygskriterierna, detsamma gör Elionor,  men vi saknar kunskap om hur man ska redovisa och presentera artiklarna så det är där det kör ihop sig.

Vi är bjudna på lördagsmys hos några av de andra ssk-studenterna ikväll, men som det ser ut nu så hinner vi inte...men jag tänker se till att vi tar oss den tiden!   

Nä, slut med bitterheten, och dags för nya tag. Nu sparkar vi snart igång igen! 

På medicinkliniken fick jag vara med och ta blodgaser, vilket jag inte varit med om tidigare, jag deltog i spirometrier, arbetsekg:n samt koloskopier och en gastroskopi. Fascinerande hur våra tarmar och magsäck ser ut på insidan, hur många bilder man än tittar på, eller filmer man se om det så blir det inte som när man får se det på riktigt. Helt blankt, slätt och fint, förutom de sjuka delarna som i mina ögon var väldigt vackra, men  av ondo. Det som var mest fascinerande var att  man kunde se hur tarmarna rörde sig framåt, precis som en mask krypa fram, lite rullande.  Ganska häftigt faktiskt, om än väldigt smärtfullt vad det verkade.

Jag har även haft möjligheten att fördjupa mig mer i sjukdomen KOHL, kohls på norska. En riktigt otäck sjukdom som jag inte önskar någon att få. Är du rökare och läser detta, sluta asap.

Sista dagen vi gjorde på sykehjemmet bjöd vi på glass med tillbehör, det var mycket uppskattat. Jag tror jag har fått en ny favorit, krokantvanlij. Det var gott det!  Vi tackade för att de varit så snälla, och de sa att det bara hade varit kul att ha oss där. Jag tänkte, ja, vad ska de annars säga? =)

En annan glad nyhet är att jag fick ett stipendie från Hilda och Rune Nilssons fond, ett välkommet tillskott. Tyvärr fick inte Elionor detsamma så vi delar, men bättre än inget. Vi hoppas även på bidrag ifrån Vårdförbundet, då täcker det hyran hemma i alla fall. Det blir ju lite knapert när man inte kan arbeta eftersom att vi har valt att åka hit. Helt självvalt och en fantastisk resa, men det blir ju knapert, då man fortfarande har räkningar att betala därhemma. Men men, nu ska vi i alla fall unna oss att gå en dag på restaurang och äta, för det är vi värda!  Vi har ju två pizzerior och en hamburgerrestaurang att välja på. =)

Det gäller dock att hålla tänderna rakt i mun, eller beställa mos. 

Vi ska även på valsafari och åka Hurtigruten genom Trollfjorden till veckan, oavsett  littteraturstudie eller ej.  Papret vi ska skriva angående vår resa hit har vi fått dispens till att lämna in fredag 7/6, vilket i nuläget är otroligt tacksamt!

 När vi passerar Trollfjorden på natten i midnattssol serveras det trollsoppa, det ska bli gott. Hurtigruten hade vi räknat med en tusenlapp på man, men studenter har 50%, tackar! =) På valsafarin så bjuder de på lättare mat, så även det ser vi fram emot.

Mat är viktigt förstår ni! =)

Nä, back to work! Ha en underbar helg alla!

2013-05-21

Två inlägg på samma dag, det ni! Men vi tror att de tar för lång tid att öppna annars då de innehåller massor med bilder. Detta inlägg skriva av fröken Lindqvist. 

Sedan jag kom hit har jag ätit 32 ägg. Det är många ägg det!

Jag mötte en man på gatan. Han var nog inte helt med, för han undrade om jag skulle med söderut. Söderut sa jag? Ja, jag är ju kaptenen på båten och du måst bestämma dig om du ska med eller inte, för vi ska åka. Jag tror jag får stanna här sa jag. Okay då sa han, och gjorde tutljud och "körde" iväg. DET tyckte jag var kul!!

Massor har hänt sedan sist, men ändå ingenting! Dagen innan 17maj firades med pompa och ståt! Vi var hembjudna till några vänner av några vänner vi har skaffat oss på lite hygge. Riktigt trevligt då det även dök upp livemusikanter som spelade konstiga norska låtar, sommartider och Björn Rosenström.  Tänk att han fortfarande är populär i Norge, helt sjukt! =) Okay då. Jag erkänner, jag kunde dem visst jag med...

De har även fått i uppdrag att lära mig "Lille pedder edderkopp", för av någon anledning så kan jag inte få den till att fastna.  Det får bli på lördag, för då ska vi mötas igen!

Vi träffade på en kille som glidflyger på festen, så han ska ta med oss upp på ett berg någon dag som det ser ut och visa hur det går till, ska bli riktigt kul. Mammor, oroa er inte, vi får inte flyga tyvärr, utan får promenera ned igen. Vi ska även äta glass, det tycker jag ör gott. Mitt intag är nu nere i två glassar/dag. Jag har en förmåga att äta betydligt fler nämligen.  

Jobbet går sin gilla gång. Vi har knappt varit här sedan sist, då vi hade ett psykbryt över litteraturstudien vi ska göra. Vi kontaktade Inger-Lise, hon tog med oss på den vackraste kvällsturen hittills! Vi spanande efter säl, men hittade ingen. Inger-Lise plockade höns, en snäcka som vi skulle titta på när vi körde fast. Hon sa att den var bra mot "såre brystvorter" när du ammar, något som tydligen fungerar då de har ett ämne i sig som hjälper. De hade formen av en bröstvårta och även en bra passform. Hon sa att det passa bra eftersom att vi läser om sår. Jag stoppade dem dock i ögonen, för Inger-lise sa att då flirer man gott och glömmer det tråkiga en stund. Det fungerade det med. Tack vare henne har det lossnat för oss, och vi har kommit igång bra med uppgiften, även om den fortfarande är lika tråkig.

Jag har svårt att se mig arbeta på ett ålderdomshem. De erfarenheterna jag tar med mig härifrån är inte enbart av godo, (även om de flesta är det och personalen är underbar) och jag misstänker att det är likadant överallt. Rutinerna sitter fast i väggarna och går inte att ändra på, även om de ställer till det för personalen, som sliter ut sig för att hinna med allt till ett visst klockslag, men framför allt för vårdtagarna som i sitt eget hem måste följa rutiner som någon annan satt upp för att det ska passa med skiftbyten. Nä fy 17, alla är vi olika när vi föds, och alla är vi olika när vi blir gamla, och vi borde även få tillåtelse att vara det. Är man van att sova till 10 kan man väl få göra det även på ålderns höst? Vill man gå upp kl sex, ska man väl kunna få göra det? Vill man äta frukost i sängen, ska man väl få göra det?  Verkligheten är en annan för de som inte kan ta sig upp ur sängen själva. De måste följa avdelningens rutiner, och rutiner är inget som man gör avslag på, de ska följas till punkt och pricka.

Vill du ta en promenad i det fina vädret? Nej det går inte för sig, för det har vi inte personal till, men du kan få sitta på balkongen en stund om du vill. Jaha, ville ni två också ut? Tyvärr, finns inte plats för fler rullstolar, ni får vänta.  Platsbrist, tidsbrist och för lite personal, är det något som känns igen? Tänk vad mycket lättare det vore om allt bara kunde fungera och pengar inte styrde. En utopi som kommer att bli sann en vacker dag? (;

Det gör ont. Jag har nog varit väldigt naiv. Jag vet inte hur jag har trott att det går till på ett ålderdomshem, men inte var det såhär i alla fall. Det positiva är att alla är väldigt måna om att vårdtagarna ska känna sig fina och fräscha. Kvinnorna kläs i fina kläder och använder sina smycken varje dag. Herrarna går även de i sina vardagliga kläder. På helgerna klär man upp sig lite extra fint och dricker cognac eller avec. (De som vill ha förstås, man tvingar ingen). Det kommer även en aktivitetstant upp till avdelningen två gånger i veckan för de som inte kan ta sig ner till terapin. Hon läser tidningen högt, berättar historier, sjunger och steker våfflor, detta är mycket uppskattat, även av personalen som får smaka.

 Vi skulle studera humor i vården. Humorn finns, och den är betydligt mörkare och råare än vad vi är vana med hemifrån! Man märker tydligt att vårdtagarna uppskattar humorn, och att den ger dem lite glädje i vardagen, men jag är inte söker på att den här humorn skulle fungera hemma, den är i min smak väldigt morbid, och jag personligen älskar den! Det finns även mycket roligheter och skratt och kärlek hos flera av vårdtagarna jag mött på de olika ställena vi varit på som har vänner  på besök som kanske du och jag inte ser. Det betyder dock inte att de inte finns...sällan har jag sett så glada människor som flera av dem som har vänner som jag inte ser! Underbart att det kan vara år det positiva hållet och att det inte bara är rädsla för det man tror sig se!

 Själv har jag tre patienter som jag ömmar lite extra för, där jag försöker spendera lite extra mycket tid.  Där lyser tyvärr skrattet med sin frånvaro, och även vännerna.  Jag som student kan ju smita undan rutinerna och finnas tillhands där jag känner att jag gör nytta, även om det bara handlar om att jag sitter och stryker en sovande man under handen, och kanske sjunger en liten sång.  Jag hoppas att de känner att jag finns där, men hur vet man? Dessa orden skrev jag för tre dagar sedan, jag brukar skriva lite varje dag, och två av dem jag ömmade lite extra för har nu gått vidare.  

Idag kallades jag för "angel of death", då de patienter jag tagit under mina vingar nu somnat in alla tre. Det har varit lugnt och stilla och väldigt vackert, men det får mig ju att börja undra...

 Vi har även hunnit med en annan tur upp på Örnheiya, det var en flott tur det! Inger-Lise är en väldigt duktig guide, och hon lär oss massor om både det ena och det andra. Vi lärde oss att hoppa högt där för att få fina bilder, men de är fina även utan att hoppa.

Måste även visa Elionor, hon övade på någon form av Thai-Chi!

Vi har även diskuterat mycket med ett par studenter som gör praktik på samma avdelning som oss, för även de har i uppgift att identifiera omvårdnadsproblem utifrån olika patienter de mött, och skriva en vårdplan där man identifierar olika omvårdnadsinterventioner och åtgärder som kan tas, precis som oss. De tycker dock att vår är betydligt svårare, de behöver ara ha EN forskningsartikel, något som KAU kanske ska ta till sig...Agneta? =)

Med de orden säger jag: farvel for denne gang!

Hej!

Vi har haft en underbar helg! Alla är så trevliga och hjälpsamma att vi nästan får skämmas... Ingerlise tog med oss på en tur i marka på torsdag, det var blött och snöigt. Marka ligger precis bakom hennes hus och är väl egentligen en myr. Ingerlise berättade att de har utmarka och inmarka och dessa skiljs åt av en fårhage. Inmarka ägs av olika människor och där får inte fåren gå men på utmarka gäller allemansrätten och där släpper fårbönderna ut sina får på sommaren.

När vi kom tillbaka så bjöd Ingerlise på torkat valkött och torkad öring, den dama skämmer bort oss! Hon bjöd även på torrfisk eftersom Pussy ville ha=) Pussy är Ingerlises katt, tro inget annat=) Torrfisken är oftast torsk som torkas och så använde hon baksidan av yxan för att få till några bitar, riktigt kvinna reder sig själv! Annas joggingskor var nu dyngsura och Ingerlise tyckte att det var roligt att Anna skulle behöva gå i fjällskorna på fest=)

Festen var lyckad med wiispel och svenska klassiker, och när vi gick hem från Rödbrygga så var det fortfarande ljust ute=)

Jag, Elionor, köpte mig keebab på vägen hem och vilken en, underbart gott!

På fredag var ju 17 mai och vi skulle se på tåget i det fina vädret, strålande sol o 25 grader varmt! Det var riktigt imponerande att se hur många som verkligen engagerar sig i denna dag. Alla klasser i skolan var representerade i tåget och alla dagis. Efter tåget är det tydligen tradition att äta glass så det gjorde vi och vi var inte ensamma, det var kö ut på gatan=) Kvällen spenderades i sängen med film och en promenad på kvällskvisten eftersom här är så ljust på kvällen, kan fortfarande inte fatta att det är ljust så länge=)

Det var förberedelser på hemmet inför 17 mai hela veckan innan, kläder skulle ordnas, gardiner och mat. Vårdtagarna var verkligen förväntansfulla inför den stora dagen och jag avundas dem nästan lite den stolthet och gemenskap de känner inför denna dag och land! Om vi bara visste varför vi firar den 6 juni?? =) Ingen av oss kunde riktigt svara på den frågan eller vad vi har för traditioner för nationaldagen.

Igår var vi på ryggskola hela dagen, och på kvällen var med på ett näringslärakurs. En hektisk dag med två otroligt nyttiga och intressanta kurser! Båda föreläsarna var duktiga och inspirerande, och vi (eller föresten jag, då Elionor har Mattias och han kommer att läsa detta)  måste säga att han som hade ryggskolan var " ein utrolig sexy fyr". Elionor fick lite mer närkontakt med honom medan jag fick mer av en skräckupplevelse, se bilderna nedan.

På denna bilden ser ni en av våra handledare, Therese. Hon är väldigt glad! =)

Det är väldigt nyttigt att få prova på att vara "patient". Sitter selarna lite fel är det väldigt obekvämt, och kan göra riktigt ont, i mitt fall i de nedre regionerna! Det är även väldigt obehagligt när inte vårdpersonalen talar om vad som kommer att ske, utan bara rullar över en på sidan, eller vrider dig runt när du hänger i luften utan möjlighet att ta emot dig om något skulle ske. Vi lärde oss bra tips på hur man hjälper en patient från liggande till sittande/stående, utan att vrida eller lyfta med vår rygg. Det krävs lite träning, men vilken skillnad det var, och hur enkelt det var! Det visade sig att väldigt många använder bältena fel, genom att sätta dem på patienten, när de egentligen är enklare att använda på sig själv så att du sparar din rygg, och patienterna kan hålla fast sig i bältet då det är NO NO NO på att låta en patient hålla sig fast över din nacke, något som jag och Elionor redan visste.

Geir, som läraren hete var väldigt imponerad över att vi hade läst ergonomi i vår utbildning och redan hade fått prova på det mesta som vi gjorde. Tydligen läser det inte det i ssk-utbildningen i Norge. 1-0 Sverige. Här få de å andra sidan träna provtagning, sätta PVK och annat på varandra, så 1-1.  I Norge behöver man inte klara av ett nationellt prov för att få si legitimation, vilket inte ger någon kvalitetssäkring på kunskaperna du innehar, så 2-1 till Sverige.

En sak som vi båda reagerade på är att här ska patiensängen anpassas efter den som är längst, när man ska arbeta med en patient som är sängliggande och inte omvänt som vi lärt oss. Detta beror tydligen på att personalen i Norge inte vet hur man böjer på benen(??), vilket gör att den som är kortare får arbeta med armar och axlar högt upp. Detta får vi undersöka noggrannare. Någon fysioterapeut eller sjukgymnast som vill lämna en kommentar och reda upp detta år oss, så varsågoda!

Några skrämmande siffror ifrån näringslärakurset är att hela 70% av de som skrivs in på sjukhus väger mindre vid utskrivning, och jag tror inte siffrorna är annorlunda i Sverige. Föreläsaren, en svensk med samma namn som min reskamrat, hade även läst en studie om att hela 49-100% (beroende på vart de bor) av alla patienter i äldreomsorgen i SVERIGE är undernärda!!!! Det är skrämmande siffror.

På bilden ser ni föreläsaren Elinor Carlsson, och Elionor Carlsson. 

Apropå det så har jag idag fått smakat på svaelle, en söt tjockpannkaka med brunost i. Otroligt gott. Elionor fick smaka brunost för första gången och var inte så begeistrad. Däremot tryckte hon i sig tre "wienerbrödskakor". Jag tog bara en. Sedan en till.

Måste bara nämna att det görs försök på sjukhuset här nu om att ge två varma mål mat om dagen, och lite tätare emellan måltiderna då det tidigare har varit tre gg/dag, och då ett varmt mål till middag (12.30). Hoppas att det faller i god jord, så att det även kan implementeras även i kommunen. Som tur är börjar man nu att ta tag i problemen då man ser hur undernäringsproblematiken breder ut sig och vilka konsekvenser det leder till. En kalori är inte en kalori förrän patienten äter/dricker den! Detta var en fras som nämndes upprepade gånger. Det innebär enligt min slutledningsförmåga att om jag som vårdpersonal äter en kalori så räknas den inte? Jag kan alltså äta vad jag vill, och hur mycket jag vill. Kan inte bli så mycket bättre!

Jag har äntligen fått sätta några intramuskulära injektioner, vilket var det jag kände att jag saknade. Det var inte så svårt, och jag kände tydligt när jag kom i muskeln. Jag satte den på samma sätt som jag skulle kastat en pil, och fick beröm av patienterna. eller så sa de bara att det knappt kändes för att inte göra mig ledsen, men jag är nöjd ändå! Eli kunde detta så, hon överlät det till mig.

Kan även meddela att vi sliter med vår litteratustudie vi ska göra i den andra kursen vi läser nu, nämligen Avancerad sårvård. 10-15 artiklar suger musten ur en och motivationen finns inte. Undra om man kan göra som Petter Northaug och ta saken i egna händer, bryta med skolan och vara sin egen examinator? Jag tror inte ni kan föreställa er hur många gånger hans namn har nämnts på nyheterna idag!

Jag läser ju en tredje kurs i tillägg, så uppgifterna hopar sig och jag har mest lust att gå i bergen, fiska och se på valar. Ska se om jag inte kan få till ett dyktillfälle med. Sägs vara bra dykning häruppe nämligen!

Såg på "Svenske mordgåter" med GW, och där hade de översatt "vill jag påstå" till: Jag vill ha pasta. Det i sin tur fick mig att tänka på att i Sverige översätter vi ju oftast alla engelska ord och namn, men ett har vi behållit, och det är BMI. Här heter det KMI. Annars så har ju Donald Duck blivit Kalle Anka, medan han heter Donald Duck här i Norge, fast med lite roligare uttal. I Danmark heter han Anders And. Batman är omdöpt till Läderlappen! Haha, varför Läderlappen, det låter inte särskilt hjältelikt!  Underligt hur det kan vara. Knatte, Fnatte och Tjatte är Ole, Dole och Doffen. Sedan har vi Snipp och Snapp, och Onkel Skrue. Superman har vi döpt om till Stålmannen, utom i en av mina favoritlåtar med The Pinks. Visste ni att om man dricker vin och lyssnar på Pinks samtidigt kan man börja se Dischneyträd? Otroligt skoj.

Idag är det 16 Maj, och det innebär "dagen före17maj". Föreberedelserna här på sjukhemmet är många, men jag bloggar lite istället. Vi är hembjudna till några andra studenter ikväll, och de sa att vi ska inte ha klänning på oss då det kommer att bli diverse lekar innan vi går till ortens enda pub, Rödbrygga. Det ska bli skojigt, lekar uppskattas! Hoppas att den är med när man ska ha en femkrona i baken och knipa samtidigt som man springer, för det är jag bra på, bara jag får dit femkronan! Jag är även fascinerad av att någon tror att vi har med oss en klänningar till Nordnorge...Efter jobbet idag blir det alltså en snabb tur till vinmonopolet och köpa lite gottigott. Tydligen börjar de även prata svenska vid intag av alkohol. Det ska bli ett intressant fenomen att studera. Vår lärare här, Inger-Lise, har tom gått in och sagt till vår avdelningschef att vi ska ha en dagtur idag, så vi kan gå ut med andra studenter ikväll. Hon tycker att vi behöver lite socialisering. Haha, hon är ju underbar! Vi skulle nämligen egentligen ha arbetat fram till kl. 22...

Problemet är att det är hockey ikväll, som jag skulle kunna tänka mig att titta på, men jag är rädd att de vill ha på Eurovision då Norge är med och tävlar i semin ikväll. Ska se om jag inte kan få dem på rätt tankar via någon form av avledningsmanöver.

Dagen efter brukar ju inte vara så bra, varken för mig eller Elionor, men vi är i alla fall medbjudna till att grilla på em och att gå i 17Majtåget tillsammans med Universitetet, så det kommer vi att göra, oavsett dagsform.  Jag har inhandlat en flagga, dagen till ära. Jag har även fått ett bra tips av en som jag har provat, och det fungerar. Det går ut på att man dricker bara en öl. Sedan dricker man en  till. Därefter en till. Och en till, och därefter en till. Då har man ju fortfarande bara druckit en, eftersom att man bra har druckit en hela tiden. Ett väldigt bra resonemang tycker jag!

Vi säger trevlig kväll till er alla, 

och gratulerer med dagen imorgen Norge! Hipp hipp hurraaaaa!

Hej hej!

Som ni sett har vi haft en kanonhelg med mat, jobb och vår första riktiga gå på tur tur  

Som ni vet är vi båda två väldigt förtjusta i mat och tycker att det är kul att prova nya saker, man skulle kunna säga att vi har en mat och fika klocka  

Vi har för första gången under helgen smakat våfflor med nougat och vilken succé detta var, det lade sig som ett isterband runt hjärtat! Personalen är duktiga på att lyxa till frukosten, de skär upp brödbitarna i smådelar och har olika pålägg, ofta sylt.

Korrigering: jag Anna, har tyvärr ätit alltför många våfflot med nougatti på tidigare. Fast då har jag även haft på banan, så lite nyttigt är det! 

Igår kväll när jag (Elionor) jobbade var det lugnt så att jag hade tid att kolla på deras journalsystem. Systemet har många underkategorier som är väldigt specifika och egentligen  inte relevanta för alla patienter och kan läggas i en lite mer övergripande kategori, t.ex under cirkulation kan man få in andning, puls och bltr osv. De som jobbar natt försöker att skära ner på kategorier för att det ska bli lättare att skriva och lättare för den som ska läsa att hitta.

Idag fick vi vara med de som går sista terminen till sjuksköterskor här på universitetet. De hade sin sista utvärdering av praktiken och vi var väldigt glada att vi fick vara med. En av dessa elever har sin slutpraktik på samma avdelning som oss och det var intressant att höra vad hon hade att säga om avdelningen, vad för slags förbättringar man kunde göra. Vi kom fram till att vi hade samma förbättringsområden.

Studenternas sista uppgift var nu att välja ett tema som passar deras avdelning och undervisa personalen, t.ex prevention av trycksår eller undernäring. Jag kände mig väldigt duktig när jag tänkte på samma sätt och hade liknande åtgärder som de snart färdiga sjuksköterskorna  

Så här glada var de att träffa oss! Eller ja, Anna sa till dem att le, annars...

Här i Norge får studenterna 50 veckors praktik medan vi i Sverige får 32 och de har heller inget nationellt slutprov som det vi har och de tyckte att det var dåligt eftersom sjuksköterskor som studerat på vissa skolor inte fick jobb pga skolans rykte...

Alla vi träffat har varit så hjälpsamma och trevliga  Alla ser att vi är utomsocknes ifrån och hälsar=)  Vi satt på Inger-lises kontor och det kom in flera damer som har hört om de svenska studenterna  och ville hälsa. Vi fick en påse med godis, som redan kommit till användning, sittunderlag till vår nästa tur och en väskhängare som Anna blev väldigt fascinerad av  

Några av tjejerna i klassen bjöd med oss på 17 mai firing som börjar redan den 16 så vi är nu spända på vad detta kan bli, vi skulle ta med oss alkohol och ett glatt humör och så berättade de att de brukar prata svenska efter lite alkoholintag och tyckte det va kanon med två privata språklärare  

Vi har sett att många följer vår blog och det är fruktansvärt kul, lämna gärna en kommentar  

Tjing!

Anna lägger ni en bild som hon tycker är hysteriskt rolig...

2013-05-09 Jag (Anna) har en förmåga att visa vad jag känner, även fast jag inte vill, och jag har flera gånger fått tips om att arbeta med mitt kroppspråk. Jag visar nämligen vad jag känner med både kroppspråk, mimik, men framför allt så kan man se det i mina ögon. Jag har i flera år arbetat med att försöka dölja mina känslor, och med kroppsspråket går det bättre. Jag har fortfarande problem med ansiktsmimiken, och det är svårt att arbeta bort, då jag visar saker utan att veta om det, och oftast väldigt spontant, innan jag själv ens hinner att reagera. =)

Om det är glädje jag visar så är det väl positivt att det syns utåt, men om det är något som jag inte tycker om, eller en lukt jag inte gillar, eller, vilket jag hoppas inte sker, en patient eller medarbetare jag irriterar mig på, då är det inte bra att man kan läsa mig som en öppen bok. Eller medömkan, att jag tycker synd om en patient, som jag vet inte kommer att överleva. Hur ska jag bära mig åt för att inte visa mina känslor?

 Idag träffade jag en patient. Hen var så liten, som en liten fågelunge, och vartenda ben i kroppen på hen syntes. Hen är terminal, dvs, hen kommer inte att leva länge till. Hen kan inte röra sig, för benen bär inte. Hen kan inte äta själv, hen måste ha blöja. Hen är helt utlämnad åt mig. Det skrämmer mig. Hen förstår vad som händer, hen vet att döden är nära, och har accepterat det. Hen är redo att gå vidare, hen har levt ett rikt liv, och vill inte tyna bort i en sjuksäng. Hen är inte rädd, men det är jag.

När jag går in till hen så känner jag medömkan och rädsla. Rädsla för att göra fel, för att hen inte ska ha det bra. Att liggställningen inte är bekväm, att jag ska spilla när jag assisterar vid måltid, att det ska kännas obehagligt för hen när jag byter blöja (förlåt, nedre skydd menar jag, vi blivande sjuksköterskor får inte säga blöja till en patient), och förklarar att jag måste tvätta rent. Jag hade inte varit bekväm med att inte kunna ta hand om mig själv, och någon annan var tvungen att sköta min hygien. Mest av allt när jag går in till hen så känner jag maktlöshet. Oavsett hur mycket jag bryr mig, sitter med patienten, försöker göra mitt bästa i omvårdnaden, så kommer detta livet jag har framför mig inte att komma tillbaka, och det gör mig ledsen. Hen är en god människa, för jag kan känna det. Jag blir ledsen så fort jag går in i rummet, och jag vet inte hur jag ska bete mig för att dölja det. Jag vill inte att det ska synas, jag hade inte velat att någon tyckte synd om mig. Vi talar mycket hen och jag. Hen tycker det är bra att det kommer lite "käcka glade jenter fra Sverige" så att det blir lite "liv i stua". Jag känner mig inte så käck, men kanske har mitt arbete med känslosvallet börjat ge resultat.  

2012-05-12. Hen dog igår. Jag hade turen att få vara med patienten under hens sista timme i livet.  Jag satt hos hen.  Jag talade med hen, även om hen inte kunde svara tillbaka, så satt jag där, höll hen i handen och talade tyst med hen. Jag märkte att andningsuppehållen blev längre och längre, och jag förstod att slutet närmade sig snabbt. Hen hade ett starkt hjärta, och det kämpade länge och väl. Jag strök hen över pannan och viskade: Det är okay, du kan släppa taget nu, bara slappna av. Det kom en tår, ett sista andetag, och sedan somnade hen in för alltid. Jag strök hen över pannan, jag sa att jag hoppades hen hade funnit frid, medan även mina ögon tårades.

Mina kollegor frågade om det gick bra med mig, och jag svarade ja. Det var en underlig känsla att få vara med om att någon går bort lugnt och stilla. Att någon som har levt ett långt liv stillsamt får somna in.

Jag har varit med om dödsfall tidigare, men då har det tyvärr varit ett barn, eller vuxna som borde levt längre som gått bort hastigt. För er som inte vet det har jag arbetat flera år som reseledare, och då får man tyvärr uppleva mycket tråkigheter, även om det positiva överväger det som kan kännas mindre bra!

   Det väckte många tankar och känslor hos mig. Hörde han vad jag sa? Vad betydde tåren som kom? Kommer det en tår på alla äldre som går bort? Jag har varit med om att exakt samma sak har hänt en gång tidigare, även då strök jag personen över pannan, och höll honom i handen. Det var min farfar, och samma tankar hade jag då. Nu kommer det tillbaka igen. Jag väljer att tro att det är en glädjetår över att få komma och möta alla som redan har gått i förväg, i alla fall för stunden.

Nog om tråkigheter!

Jag har även blivit lurad av en patient, ordentligt! =) Jag skulle byta Norspanplåster på henne, och de ska sättas på ryggen. Det var bara att patienten sa till mig att hon brukar få dem på magen. Jag tänkte att det var ju underligt, men gjorde som hon sade, då patienten verkade klar och redig och jag tänkte att hon vet väl bäst själv.

När det var gjort så gick jag i alla fall till min handledare och frågade om det verkligen stämde, och det gjorde det ju inte. Patienten är lite dement och tycker om att bli kliad på magen, så därför bad hon om det. Jag gick tillbaka, kliade hen på magen en stund och flyttade plåstret till dess rätta plats, och därefter var vi båda nöjda!   

Jag måste även berätta en sak till, blir ett långt inlägg idag märker jag, men det är så mycket jag vill dela med mig av, och detta är en underbar liten historia från en lite småförvirrad dam jag mött här på hemmet.

Hon satt efter maten och såg så nöjd ut i sin fåtölj, så jag frågade vad hon satt och tänkte på. Hon svarade att: - Jag beundrar. Jaha, vad beundrar du då, frågade jag? -Jag vet inte helt, svarade hon, men mig själv tror jag! Sedan log hon och somnade strax!

Jag tycker att alla härmed ska börja beundra sig själva lite mer! Kloka ord från en klok kvinna!

Tanken med bloggen är ju att vi ska dela med oss av vad vi upplever och vad vi känner, så att vår lärare hemma kan ta del av vad vi gör. Mitt problem är att jag aldrig arbetat inom äldrevården hemma, men är rädd för att det är likadant där. Många patienter, och lite personal. Något som jag verkligen tar med mig hem härifrån, det är att ta vara på varje ögonblick. Att vara i nuet, när jag är inne hos en patient. Det är inte så lång tid man kan spendera inne hos varje patient, så det gäller att vara närvarande när man väl är där, och inte stressa sig igenom det man ska göra, utan att ta vara på tiden. Det kan vara den enda sociala kontakten patienten får, om de inte får besök så ofta, och är för sjuka för att sitta i "stuen" som det heter här. Är man bunden till sin säng, så kan det inte kännas bra när personalen stressar sig igenom det som ska göras. Jag hade känt mig som en börda om det vore jag som låg i sängen. har jag en stund över spenderar jag gärna den med patienterna, jag tar med mitt kaffe dit och pratar en stund, och vilka historier jag får höra! Vilket olika livsöden det finns, helt underbart! De som inte pratar, då pratar jag. eller så sitter jag tyst, och håller i handen. Tro det eller inte, men jag kan vara tyst!

Jag kommer efter att själv ha tagit på mig en blöja och kissat i den, heller aldrig låta en patient ligga längre än nödvändigt i en nerkissad blöja, för jag kan berätta att det är ingen trevlig upplevelse. Prova själv får du se, om du törs! =)

Jag kommer heller aldrig mer att klaga på journalföringssystemet hemma. Tyckte jag att det var antikt tidigare, så tycker jag nu att det är hypermodernt! Detta är dock inget jag ska tråka ut er med, utan det kommer Agneta att få läsa om i mitt patientfall som är vår andra uppgift vi ska göra.  Kan meddela att ag har visar dem FASS, och den sidan ligger som en favorit på alla datorer numera. Här bläddrar de fortfarande i böcker nämligen, då det inte finns något sådant på norska nätet vad det verkar!

Vår kära kontaktperson på Universitet här i Stokmarkens, Inger-lise, bjöd oss på middag igår. Öring till dem, sedan hade hon stekt biff till mig. Jag hade gott kunnat äta öring, men hon  hade hört att jag föredrog kött...skamligt sött gjort av henne! På bilden ser ni Elionor och öringen.

Hon tog även med oss på en tur upp i fjället, och vilken tur det var! Det blåste och det regnade, men det var lika underbart ändå! Utsikten var otrolig, och jag njöt av varje sekund. Nåja, nu ljuger jag, det var ett helskotta att ta sig upp, det brände i benen och musklerna skakade, och jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen på mig, så jobbigt var det. Ni kan se på bilden hur brant det var!

Elionor hade det inte fullt lika jobbigt... Men när vi väl kom upp, jag har aldrig sett något liknande. Vi passerade berg och sten varvat med grönområden, fåren bräkte, snön låg kvar på sina ställen. Havet var kav lugnt och doften av salt och tång följde oss hela vägen upp. Magiskt!

När man kom till toppen skulle man även lägga en sten för att visa att man varit där. Något Elionor gjorde med bravur! 

Inger-lise är en varmhjärtad dam med mycket humor som vi har fått stor respekt för. Hon tar bilder på sig själv av misstag och blir så rädd att hon hoppar baklänges och sedan skrattar så hon gråter! Hon ger uppmuntran och guidar oss runt på sin fritid, något som vi båda uppskattar väldigt mycket.

Vi har även blivit bekanta med några andra studenter som bor i samma barack som oss, och det är väldigt intressant att diskutera våra utbildningar. Inte mycket som är sig likt mellan vår sjuksköterskeutbildning och deras, men vilken om är bäst, det kommer vi nog aldrig få svar på.

Me de orden tänker jag ta mig en promenad för att rätta upp träningsvärken, medan Elionor ska fortsätta jobba.

Hoppas alla har haft en bra helg, det har vi, även om den mestadels bestått av jobb, men det är ju trots allt därför vi är här.

   God morgon!

Inatt har vi gjort vår första vakte och det gick fint! Vi fick gå med två hygglige damer som var lugna och tog sig tid. Anna slet som ett djur med röda ögon för att hålla sig vaken och jag ska i ärlighetens namn säga att jag blinkade ca hundra gånger per minut=) Som tur va hade tjejerna med sig både chips och popcorn och jag skojar inte när jag säger att de hinkade LITERVIS med kaffe=)

Anna inflikar här att den viktigaste händelsen undr natten var att "min" handledare bakat Pavlovakaka till oss. Det tyckte jag var ett trevlig inslag i natten. Mer kaka åt studenterna!   

Upplägget på nattens arbetrutiner skiljde sig inte så mycket från en natt på hemmet i Sverige. Ronder vid halv elva, två och sex. Den största skillnaden omvårdnadsmässigt var att fyra till sex patienter skulle stelles (tvättas och göras färdiga för dagen) så att inte dagpersonalen skulle behöva stelle alla. Jag skulle slåss om någon kom vid sex och ville göra mig iordning för dagen men tydligen så är det många som tycker att det är skönt att få somna om och det gör ju jag också så kanske skulle jag kunna vänja mig=)

Vi har kollat lite övergripnade på vart saker och ting finns och delat dosetter, det var som sagt en lugn natt. Vi har suttit i dagrummet och njutit av utsikten över fjorden och ljuset som reflekterats i den sista snön på bergstopparna. Annas handledare var väldigt duktig på att sätlla teoretiska frågor om symptom och sjukdomar som vi senare diskuterade, hon är ganska nyutexad.

Det har varit lite halvsvårt att sova under dagen eftersom de fortsatt städa i Annas rum och varit i varje rum och bytt lås på dörrarna vilket har hörts ganska tydligt genom tunna väggar! Anna sover fortsatt som en prinsessa på golvet och för att få plats att stå på golvet får vi hiva hennes madrass och lite övrig skit i min säng=)

Igår gjorde vi våra scheman för praktiken och ska jobba stenhårt ett tag framöver för att få vara hellediga sista veckan, så den som vill komma och hälsa på är det fritt fram, dockär vi nog lite trötta på inneboende och kan nog inte bidra med boende=) Vi är lediga 17 mai och norrmännen firar hela mai månad, flaggorna har tagit fram på många ställen, stor skillnad jämfört med vårt sjätte juni firande...

Vi har tagit oss till Universitetsbiblioteket för att få lite internet och här är en grym utsikt!

Med de fina korten säger vi tack och bock för idag!