2013-05-21

Två inlägg på samma dag, det ni! Men vi tror att de tar för lång tid att öppna annars då de innehåller massor med bilder. Detta inlägg skriva av fröken Lindqvist. 

Sedan jag kom hit har jag ätit 32 ägg. Det är många ägg det!

Jag mötte en man på gatan. Han var nog inte helt med, för han undrade om jag skulle med söderut. Söderut sa jag? Ja, jag är ju kaptenen på båten och du måst bestämma dig om du ska med eller inte, för vi ska åka. Jag tror jag får stanna här sa jag. Okay då sa han, och gjorde tutljud och "körde" iväg. DET tyckte jag var kul!!

Massor har hänt sedan sist, men ändå ingenting! Dagen innan 17maj firades med pompa och ståt! Vi var hembjudna till några vänner av några vänner vi har skaffat oss på lite hygge. Riktigt trevligt då det även dök upp livemusikanter som spelade konstiga norska låtar, sommartider och Björn Rosenström.  Tänk att han fortfarande är populär i Norge, helt sjukt! =) Okay då. Jag erkänner, jag kunde dem visst jag med...

De har även fått i uppdrag att lära mig "Lille pedder edderkopp", för av någon anledning så kan jag inte få den till att fastna.  Det får bli på lördag, för då ska vi mötas igen!

Vi träffade på en kille som glidflyger på festen, så han ska ta med oss upp på ett berg någon dag som det ser ut och visa hur det går till, ska bli riktigt kul. Mammor, oroa er inte, vi får inte flyga tyvärr, utan får promenera ned igen. Vi ska även äta glass, det tycker jag ör gott. Mitt intag är nu nere i två glassar/dag. Jag har en förmåga att äta betydligt fler nämligen.  

Jobbet går sin gilla gång. Vi har knappt varit här sedan sist, då vi hade ett psykbryt över litteraturstudien vi ska göra. Vi kontaktade Inger-Lise, hon tog med oss på den vackraste kvällsturen hittills! Vi spanande efter säl, men hittade ingen. Inger-Lise plockade höns, en snäcka som vi skulle titta på när vi körde fast. Hon sa att den var bra mot "såre brystvorter" när du ammar, något som tydligen fungerar då de har ett ämne i sig som hjälper. De hade formen av en bröstvårta och även en bra passform. Hon sa att det passa bra eftersom att vi läser om sår. Jag stoppade dem dock i ögonen, för Inger-lise sa att då flirer man gott och glömmer det tråkiga en stund. Det fungerade det med. Tack vare henne har det lossnat för oss, och vi har kommit igång bra med uppgiften, även om den fortfarande är lika tråkig.

Jag har svårt att se mig arbeta på ett ålderdomshem. De erfarenheterna jag tar med mig härifrån är inte enbart av godo, (även om de flesta är det och personalen är underbar) och jag misstänker att det är likadant överallt. Rutinerna sitter fast i väggarna och går inte att ändra på, även om de ställer till det för personalen, som sliter ut sig för att hinna med allt till ett visst klockslag, men framför allt för vårdtagarna som i sitt eget hem måste följa rutiner som någon annan satt upp för att det ska passa med skiftbyten. Nä fy 17, alla är vi olika när vi föds, och alla är vi olika när vi blir gamla, och vi borde även få tillåtelse att vara det. Är man van att sova till 10 kan man väl få göra det även på ålderns höst? Vill man gå upp kl sex, ska man väl kunna få göra det? Vill man äta frukost i sängen, ska man väl få göra det?  Verkligheten är en annan för de som inte kan ta sig upp ur sängen själva. De måste följa avdelningens rutiner, och rutiner är inget som man gör avslag på, de ska följas till punkt och pricka.

Vill du ta en promenad i det fina vädret? Nej det går inte för sig, för det har vi inte personal till, men du kan få sitta på balkongen en stund om du vill. Jaha, ville ni två också ut? Tyvärr, finns inte plats för fler rullstolar, ni får vänta.  Platsbrist, tidsbrist och för lite personal, är det något som känns igen? Tänk vad mycket lättare det vore om allt bara kunde fungera och pengar inte styrde. En utopi som kommer att bli sann en vacker dag? (;

Det gör ont. Jag har nog varit väldigt naiv. Jag vet inte hur jag har trott att det går till på ett ålderdomshem, men inte var det såhär i alla fall. Det positiva är att alla är väldigt måna om att vårdtagarna ska känna sig fina och fräscha. Kvinnorna kläs i fina kläder och använder sina smycken varje dag. Herrarna går även de i sina vardagliga kläder. På helgerna klär man upp sig lite extra fint och dricker cognac eller avec. (De som vill ha förstås, man tvingar ingen). Det kommer även en aktivitetstant upp till avdelningen två gånger i veckan för de som inte kan ta sig ner till terapin. Hon läser tidningen högt, berättar historier, sjunger och steker våfflor, detta är mycket uppskattat, även av personalen som får smaka.

 Vi skulle studera humor i vården. Humorn finns, och den är betydligt mörkare och råare än vad vi är vana med hemifrån! Man märker tydligt att vårdtagarna uppskattar humorn, och att den ger dem lite glädje i vardagen, men jag är inte söker på att den här humorn skulle fungera hemma, den är i min smak väldigt morbid, och jag personligen älskar den! Det finns även mycket roligheter och skratt och kärlek hos flera av vårdtagarna jag mött på de olika ställena vi varit på som har vänner  på besök som kanske du och jag inte ser. Det betyder dock inte att de inte finns...sällan har jag sett så glada människor som flera av dem som har vänner som jag inte ser! Underbart att det kan vara år det positiva hållet och att det inte bara är rädsla för det man tror sig se!

 Själv har jag tre patienter som jag ömmar lite extra för, där jag försöker spendera lite extra mycket tid.  Där lyser tyvärr skrattet med sin frånvaro, och även vännerna.  Jag som student kan ju smita undan rutinerna och finnas tillhands där jag känner att jag gör nytta, även om det bara handlar om att jag sitter och stryker en sovande man under handen, och kanske sjunger en liten sång.  Jag hoppas att de känner att jag finns där, men hur vet man? Dessa orden skrev jag för tre dagar sedan, jag brukar skriva lite varje dag, och två av dem jag ömmade lite extra för har nu gått vidare.  

Idag kallades jag för "angel of death", då de patienter jag tagit under mina vingar nu somnat in alla tre. Det har varit lugnt och stilla och väldigt vackert, men det får mig ju att börja undra...

 Vi har även hunnit med en annan tur upp på Örnheiya, det var en flott tur det! Inger-Lise är en väldigt duktig guide, och hon lär oss massor om både det ena och det andra. Vi lärde oss att hoppa högt där för att få fina bilder, men de är fina även utan att hoppa.

Måste även visa Elionor, hon övade på någon form av Thai-Chi!

Vi har även diskuterat mycket med ett par studenter som gör praktik på samma avdelning som oss, för även de har i uppgift att identifiera omvårdnadsproblem utifrån olika patienter de mött, och skriva en vårdplan där man identifierar olika omvårdnadsinterventioner och åtgärder som kan tas, precis som oss. De tycker dock att vår är betydligt svårare, de behöver ara ha EN forskningsartikel, något som KAU kanske ska ta till sig...Agneta? =)

Med de orden säger jag: farvel for denne gang!

Hej!

Vi har haft en underbar helg! Alla är så trevliga och hjälpsamma att vi nästan får skämmas... Ingerlise tog med oss på en tur i marka på torsdag, det var blött och snöigt. Marka ligger precis bakom hennes hus och är väl egentligen en myr. Ingerlise berättade att de har utmarka och inmarka och dessa skiljs åt av en fårhage. Inmarka ägs av olika människor och där får inte fåren gå men på utmarka gäller allemansrätten och där släpper fårbönderna ut sina får på sommaren.

När vi kom tillbaka så bjöd Ingerlise på torkat valkött och torkad öring, den dama skämmer bort oss! Hon bjöd även på torrfisk eftersom Pussy ville ha=) Pussy är Ingerlises katt, tro inget annat=) Torrfisken är oftast torsk som torkas och så använde hon baksidan av yxan för att få till några bitar, riktigt kvinna reder sig själv! Annas joggingskor var nu dyngsura och Ingerlise tyckte att det var roligt att Anna skulle behöva gå i fjällskorna på fest=)

Festen var lyckad med wiispel och svenska klassiker, och när vi gick hem från Rödbrygga så var det fortfarande ljust ute=)

Jag, Elionor, köpte mig keebab på vägen hem och vilken en, underbart gott!

På fredag var ju 17 mai och vi skulle se på tåget i det fina vädret, strålande sol o 25 grader varmt! Det var riktigt imponerande att se hur många som verkligen engagerar sig i denna dag. Alla klasser i skolan var representerade i tåget och alla dagis. Efter tåget är det tydligen tradition att äta glass så det gjorde vi och vi var inte ensamma, det var kö ut på gatan=) Kvällen spenderades i sängen med film och en promenad på kvällskvisten eftersom här är så ljust på kvällen, kan fortfarande inte fatta att det är ljust så länge=)

Det var förberedelser på hemmet inför 17 mai hela veckan innan, kläder skulle ordnas, gardiner och mat. Vårdtagarna var verkligen förväntansfulla inför den stora dagen och jag avundas dem nästan lite den stolthet och gemenskap de känner inför denna dag och land! Om vi bara visste varför vi firar den 6 juni?? =) Ingen av oss kunde riktigt svara på den frågan eller vad vi har för traditioner för nationaldagen.