Vart ska vi börja?

Som ni förstår har inte allt gått enligt planerna, men det börjar att ordna upp sig, men vi är inte helt där än...men det kommer! Vi börjar från början helt enkelt. =)

I söndags när vi skulle ta tåget så var det närmare två timmar försenat, beroende på en brinnande transformator i Hallsberg. Inget vi, eller någon annan kunde påverka, så vi tog med ro, och satte oss för att sola och äta godis på perrongen, mycket trevligt med nya bekantskaper, bl a samspråk med en dam som hade en Porta cath. Vi kom fram tillslut, genom att ta en genväg över Lilleström, det blev lite dyrare än beräknat, men vi hann med flyget. Nåja, resan har hittills kostat oss 135SEK/pers, då vi är sponsrade och har resa och boende betalt. Det samverkansorgan som betalat åt oss är Nordplus och pengarna kommer från nordiska ministerrådet, låter som något ur Harry Potter, men det är dagens sanning. Det som gjorde oss irriterade var att ingen på SJ kunde hjälpa oss med varken det ena eller det andra, vi fick bara till svar att vi var tvungna att reklamera i efterhand. SJ är nu omdöpt till Satans järnvägar tack vare deras kundservice. Ska tilläggas att det var konduktören som tipsade oss om att kliva av i Lilleström, så all heder åt honom, och hans bitska humor, vi skrattade en del!

Tyvärr så såg vi inte de andra som skulle flyga kliva av i Lilleström, så vi vet med säkerhet att minst två par missade sitt flyg. Hoppas att de kom fram till sin destination till slut.

Det bästa som skedde på flygplatsen var när Elionor skulle köpa ett minneskort till sin kamera och lade fram ett på disken och frågade: Passar detta i min kamera? Det naturliga svaret från försäljaren var: det beror på vad du har för kamera? Haha, att jag (Anna) inte dog av skratt!

Flygresan i övrig gick väldigt bra, tills vi kom till propellerflyget. Det gick också bra, vi kom upp, vi kom ner. Vad Elionor kände däremellan ska vi nog hoppa över. Det skumpade ganska rejält, och isbitarna från propellern som landade på planets förstärkta sida small kopiöst, så jag kan förstå att hon var lite rädd. Det blir öronproppar på hemvägen i alla fall.  Väldigt trevlig flygvärdinna som uppfattade flygrädsla och förklarade och gick igenom vad som hände hela tiden. Det är service det!

Väl framme i Stokmarknes möttes vi av sol och höga berg och ett hav fullt av gäss. Ingen val i sikte än så länge.  Där kom jag (Anna) i samspråk med något som visade vara en läkare som skulle till samma ställe som oss, och han hade beställt en taxi, så vi fick åka med. Det var snällt tycker jag. Han talade svorska, och det tycker jag är fult. Kan du inte tala norska, håll dig då till ditt eget språk, i det här fallet svenska, jag garanterar att norrmännen förstår ändå. När vi kom fram möttes vi av Anne som visade oss till våra rum. Jättemysiga, förutom att Annas var rökskadat och nu ska saneras, vilket inte blivit gjort än. De skulle vara ordnat igår, men än har ingen varit där, så nu har jag spenderat två nätter på golvet hos Elionor. Första natten hade jag varken madrass eller täcke, och det var nå´t kopiöst kallt på golvet, så gårdagens humör efter lite sömn och ont i kroppen var ingen höjdare. Jag fick dock låna en bäddmadrass, men den hjälpte föga. Att då få reda på att jag skulle jobba natt bättrade inte på. Kan nu meddela att de på avdelningen där vi ska arbeta har hämtat en madrass på sjukhuset,   gett mig både kudde och täcke samt sängkläder, så inatt så har jag sovit som en prinsessa. Även te fick vi för att lindra min hosta. Nästan så man skäms vad snälla de är. Nu återstår bara att vänta på när jag får flytta...vore skönt att få möjlighet att packa upp, och breda ut sig. 20 kvadrat är inte tillräckligt för två någon längre tid. Känner oss lite som i Big brother, bara en kamera som fattas för att studera hur vårt sampel förändrar sig efter att praktiskt taget ha fått slåss om utrymme i några dagar...so far so good dock!

Vår studiehandledare Inger-Lise bjöd oss på mat igår, och det uppskattades mycket. Vi tog det dyraste på menyn och njöt som aldrig förr. De serverar valkött , det ska provas nästa gång. Hon är jättetrevlig och har även varit i Åmål, vilket hon tyckte var en väldigt fin stad. Så henne gillar jag! =)

Inger-lise sa dock att jag, Anna, inte såg fräsch ut och efter att ha hört min hosta så sa hon att jag inte borde arbeta natten till idag. Jag är henne evigt tacksam för det. Jag tar igen det nu inatt, då både jag och Elionor ska ha "nattvakt", Ska bli kul att äntligen få sätta igång!

Vi ska ff allt vara på ett ålderdomshem där de är multisjuka, så vi kan springa på lite av varje. Vi ska följa sjuksköterskorna och deras arbete, så det ska bli intressant. De arbetar lite annorlunda här mot hemma, men mer om det när vi vet mer. Vi ska även få följa med inom hemsjukvården och vara på medicinavdelningen på sjukhuset, något som vi ser mycket fram emot. De vet även om att vi är sårfantaster, och det finns speciella svårläkta sår här i byn, så det verkar som om att vi kan få följa med även på det. Omläggningarna tar timmar, så där kan vi lära oss mycket. Som Inger-lise säger, det gäller att ha de rätta kontakterna, och de verkar vi har funnit! (;  

På avdelningen undrar de varför vi är här, när vi sa att det är för att studera norsk humor i vården så skrattar dem och säger att då har vi kommit rätt. Nordnorsk humor var nämligen den bästa och det tyckte patienterna med. Därefter drog de några skämt, som inte vi förstod.

Roligast hittills har varit när vi tog en promenad igår och hela byn var full med brandmän som spolade gatorna. Jag tänkte fråga om jag också fick vara med och leka, men jag hade tyvärr bråttom, för jag var hungrig. Inger-Lise säger att det är många flickor som kommit hit på praxis och fastnat för en nordgutt och blivit bosatta här. Tål att tänkas på, men mamma, börja nu inte oroa dig i onödan. Jag har lagt den sortens spontanitet åt sidan. (;

I alla fall, de rengjorde gatorna då 17:de maj närmar sig med stormsteg!

Stort tack till Nordplus och nordiska ministerrrådet för att ni hjälper oss att få en upplevelse som vi aldrig kommer glömma! 

Imorgon 11.19 avgår tåget från Karlstad centralstation Gardemoen. Från Gardemoen flyger vi till Bodö och därifrån i ett propellerplan till Skagen flygplats, som jag nu ikväll upptäckt ligger på Langöya, en annan ö än den vi  ska bo på. Vi ska bo på Hadselöya. Ser dock ut att finnas en bro, så det löser sig! Vi har fått besked om att det uppstått ett "hastemöte", så vi får ingen enastående mottagning vid ankomst med en liten skylt med våra namn, utan vi ska ta oss till vårt nya hem på egen hand. Nyckeln till rummet ska ligga i "mottakelsen", alltså i receptionen om jag tolkat det rätt. Har tyvärr ingen norsk/svensk ordpalör. Vi har ingen adress heller, men det ligger i närheten av sjukhuset, så det kan ju inte vara så svårt att hitta tänker jag.  

Elionor är flygrädd, så jag har inte berättat att det är ett propellerflyg sista biten, hon kommer nog att klämma sönder diverse blodkärl i handen på mig ändå. Hon blir nämligen urstark när flyget lyfter, tro mig, jag talar av erfarenhet. Men vad utstår man inte för att få med sig en enastående vän på äventyr? Konstigt egentligen, för vi vet inte hur vi känner varandra riktigt, förutom att vi går i samma klass. Men hur vi började umgås, det är fortfarande höljt i dunkel. Vi är väldigt lika, hon och jag, även om vi tycker olika om det mesta. Det är väl det som är lite av charmen med det hela. Vi skrattar åt samma saker dock, och gillar att hitta på hyss tillsammans. Det kommer vi långt på. Hon är eftertänksam och jag är extremt spontan, så vi kompletterar varandra bra. Så när jag vill hoppa från båten för att simma med laxar/valar, så kan hon förhoppningsvis stoppa mig, eller kan det bli så att hon hoppar i med mig, det återstår att se!   

Så, nu vet ni lite mer om oss. Väskan är packad och klar, med underställ, regnställ, vindställ, mössa, vantar och massa mat. Även namnskylt och arbetsskor är med. Nu vill jag bara att det ska bli imorgon kl 21 och vi landar och kan börja mockla. Ingenting kommer att gå som vi tänkt oss, men det börjar vi bli vana vid efter våra tidigare resor, och ännu en anledning till att jag är glad att det är med Elionor jag reser, för hon behåller alltid sitt goda humör, trots stress, och oplanerade händelser.

Hoppas alla har en trevlig lördagkväll! Själv tar jag mig en hutt hostmedicin och däckar inom kort.

Snart ska vi börja blogga på riktigt - tills dess: Ha de på bade din gamle sjokolade!

                 //anna - the one and only