Vi landade den 5Maj, och vi möttes av en grå, trist och tråkig flygplats. Vi klev utanför dörren, och där väntade ett aggressivt, farligt och förrädiskt hav, hårda vindar, och höga snötäckta berg som verkade ruva på djupa hemligheter, och det var kallt!

Veckan senare såg det ut såhär!

Vi har hunnit med så otroligt mycket, och jag har fortfarande inte hunnit smälta allt vi varit med om! I efterhand kan man tänka, vilka idioter vi var! Vem 17 gör en spontantur till Kiruna 7timmars körning bort och kommer fram 04.00 på morgonen? Planering som inte existerar, det är vi bra på!

Måste dock säga att det är våra spontanturer som gett mig mest skratt, upplevelser och minnen! Som när vi kom fram till Jukkasjärvi och ishotellet som Elionor velat se hela sitt liv och det var smält, att jag inte dog av skratt!

När Inger-Lise skulle använda en iphone och ta kort för första gången i sitt liv, vände den åt fel håll, tog bild på sig själv och blev så förvånad att hon höll på att ramla ner från kullen vi just klättrat upp för...

Turen till Nyksund mitt i natten som avslutades med glass i  Sortland. Vår cykeltur som var lika lång som ett maraton,  och Elionors min när hon fick smaka på torrfisk, vi får inte glömma Hurtigruten och Trollfjorden och alla härliga nordnorskar som omfamnat oss med öppna armar...

Här kommer en bildkavalkad!

Vill säga att jag är otroligt tacksam att jag fick möjlighet att göra denna resan till Norge, och att jag fick göra den med just Elionor. Jag kan ju bli lite stingslig om jag måste umgås för länge med samma person, men jag måste säga att det har gått över förväntan!

Resan har innehållit massor av skratt      

och långa ljusa nätter, men även tårar, ilska och besvikelse, bäst av allt är dock alla nya bekantskaper jag har gjort. Jag vill med detta inlägg tacka alla fantastiska människor jag har träffat, och även tacka er som läst bloggen, kommit med uppmumtrande skriverier och kommentarer, det är jättekul att få höra vad ni tycker och tänker, även om ni mest kommenterat på fejjan och inte här så att läraren kunde läsa...(;

Till er på Stokmarknes sykehjem vill jag säga: Ni gör ett JÄTTEJOBB! Var stolt över dig själv och den skillnad du gör för en annan människa. Tack vare ditt leende, och ditt handlade gör du en annan människas liv värdigt att leva Mitt råd till er får bli att ta vara på varandras styrkor och använd den erfarenhet som finns. Ni som är nya, våga fråga, våga ta för er, och var inte rädd för att komma med nya ideer.  Jag hoppas att ni alltid kommer att vara ett sammansvetsat gäng, och att ni fortsätter att ha roligt ihop. Märker patienterna att personalen trivs ihop, så kan jag garantera att även de kommer att trivas!

Till de blivande sjuksköterskorna - keep on rocki´n!

Till er sykepleierstudenter som inte längre är studenter - var stolta! Gå ut i arbetsvärlden med ett öppet sinne och var inte rädd. Ert nya yrke innebär stort ansvar, men jag vet att ni kommer klara det galant. Patienterna som får träffa er ska skatta sig lyckliga! Jag är glad att vi fick möjlighet att lära känna er, och jag hoppas att vi ses igen. Har ni vägarna förbi Karlstad eller Åmål, så ring! Hur som helst kommer vi ju alltid att ha rödbrygga...och Sirkus Eliassen! =)

Inger-Lise...vad skulle vi ha gjort utan dig? När jag grät av frustration över sårlitteraturstudien tog du med oss på en tur på stranden. Du gav mig en höna och en bröstvårta i form av en snäcka, och berättade små historier om dem. Du sa att jag skulle ha dem med mig, och titta på dem när jag körde fast. Dagen efter skrev jag som om livet skulle ta slut, vad du än gjorde så fungerade det. Jag har dem med mig och kommer alltid att tänka på dig när jag ser dem. Tack för all tid och energi du lade ner för att göra vår resa till ett oförglömligt minne. Alla turer du tog med oss på, all underlig mat vi fick prova, valköttet blev snabbt en favorit, medan torrfisk är något som jag kanske inte kommer att prova igen...nä, ska vara ärlig och säga kommer aldrig att prova igen! (;

 Hoppas att vi inte helt körde slut på dig! Jag hoppas att du snart kommer till Karlstad så att vi kan återgälda allt du har gjort för oss, det betydde mer än du kan ana!

Kan inte avsluta utan att visa er bilden som kostade oss 1000kronor var, och tog oss tyå fem timmars väntan att få till!

Här är den!   

Våga inte säga annat än WOW! Det är stjärtfenana på en spermaval! (Kaskelot)

Jag säger tack till alla som gjort dena resan möjlig och hoppas att fler kommer att ta chansen att få göra detsamma! Jag och Elionor var dock först, och ni som kommer efter oss kommer att ha svårt att matcha alla tokigheter vi ställde till i Stokmarknes! Ribban är öagd, men det är bara du so kan bestämma hur högt du vill hoppa!

Förutom Sirkus Eliasson och alla annan underlig och klämkäck musik tar jag med mig den här sången från Norge. Den är gjord av Norsk sykepleierförening och väldigt bra. Den skulle sjungas av de som var klara sjuksköterskor nu i Bodö, och jag är säker på att de klarade det med bravur!

http://www.youtube.com/watch?v=USzTDpZV2JU

Med detta inlägg säger jag tack och hej, lite vemodigt är det att detta blir mitt sista inlägg, då jag måste erkänna att jag har kommit att älska att skriva om mig själv, egoist som man är.

Jag önskar alla en härlig sommar, glad påsk, god jul, grattis  på födelsedagen och allt det dära.

Glöm inte att krama varandra, och ta hand om dig själv. Det ligger faktiskt något i uttrycket: Le, och hela världen ler åt dig. Så le, och du ska se att det känns bättre, och du kommer att göra någon glad. Sedan behöver man ju inte som jag gå omkring och fånle samtidigt som man pratar med sig själv, då blir man klassad som en idiot istället!

Puss på er alla, och missa inte årets viktigaste event, jag kommer i alla fall att vara där! =)

Hej igen! Nu kommer allt i lite konstig ordnging, men huvudsaken är att det är med  

Ett av våra mål med denna resa var att åka på valsafari och som vi gjorde det!

För att ta oss till Andenes som ligger längst ut på Andöya så var vi tvugna att hyra bil, en liten Toyota Corolla, men den tjänade oss väl=)  

Vi fick åka med Inger-lise till Sortland på tisdag morgon för att hämta bilen där och sen drog vi vidare längs kusten.

Vi hade fått berättat att man skulle åka utsidan/västsidan av Andöya så det gjorde vi och där var varierande landskap, allt från branta klippor till vita stränder, vackert!

Både Anna och jag har lite japangener i oss, vi dokumenterar allt vi ser väldigt noga och detta kan Inger-lise bekräfta=) Vi stannade längs vägen och fotograferade vad vi tyckte var vackra vyer bara för att upptäcka att bakom nästa kurva var utsikten ännu bättre!

Vi kom fram till Andenes tre timmar innan vi skulle va på valcentret så vi fick oss lunch och åkte sedan och lade oss på en strand och solade/sov. Underbar känsla av att vara på kusten och höra vågorna slå!

Väl på valcentret köpte vi oss fika, jag beställde glass och inte en siffra var rätt=) Jag beställde gelatoglass och fick kulglass, pannacotta och kolaglassen blev choklad och pistageglass och trots att jag inte gillar chokladglass så försvann allt=)

Vi fick en guidad tur där guiden berättade om kaskelotten innan vi drog ut på båten. Det var lugnt på havet och inga vågor. Vi skulle åka en timme ut innan vi kunde se några valar. Jag var rädd de första två timmarna av resan eftersom båten gungade, Anna slet som ett djur med mig=) Hon fick flera personer att förklara för mig att det inte fanns någon risk att båten skulle välta. En man sa att det krävdes femton meter höga vågor och just då hade vi bara en meter, det fick mig lite lugnare=)  

Eftersom det var valgaranti så fick man antingen pengarna tillbaka eller åka på en ny tur och jag tänkte i mitt stilla sinne att ser jag ingen val så åker jag inte ut igen, men när vi åkt i ca tre timmar började guiderna skrika att det fanns en val i sikte, adrenalinet rusade och spänningen var olidlig! Långt ut på havet syntes en ensam fena som guppade upp och ner och plötsligt gjorde valen en blåsning och vattenet sprutade. Valen låg och guppade en stund innan den dök ner och vi fick se den majestätiska stjärtfenan=)

Vi gav oss efter två andra vala som var i närheten och fick till slut syn på dem också. Spermavalarna kommer upp för att få syre och ligger mest bara och guppar så det var inte som jag tänkt mig, jag trodde att de skulle hoppa eller iaf röra på sig, men det var mäktigt att se deras stjärt när de dök=)

Totalt såg vi fem valar, eller Anna såg sex, och på vägen in till land såg vi några sälar och lunnefåglar, de va häftiga! Vi blev serverade lite valsoppa på vägen tillbaka när vi insåg att vi inte ätit på SJU timmar, det enda vi fått under resans gång var mariekex, som hade blivit sega av havssalt, jag åt nog upp ett paket själv!

Anna pratade med en holländare på båten som berättade att det fanns en strandad val på ön så vi bestämde oss för att åka på en egen valsafari=) Med vägledning av en gam eller en havsörn, vi är inte riktigt säkra på vad det var, så fann vi valen. Den hade legat sedan i höst så det luktade inte hallon och vissa kroppsdelar hade ändrat position och på vissa ställen hade skinnet försvunnit – Nu har begreppet strandad val fått en helt ny innebörd!

Nu återstår bara att packa och städa och ikväll ska vi äta med Inger-lise och imorgon åker vi hem, ska bli skönt!

Where to begin?

På dessa dagar vi inte skrivit något har vi hunnit med en tur till Kiruna, vi har åkt till Svolvaer, Lofotten med Hurtigruten, vi har cyklat ett maraton, det är nämligen exakt 420km runt denna ön, och vi  har grillat med Inger-Lise och åkt till Nyksund, en av spetsarna på Langöya för att se den mest fantastiska plats jag någonsin sett. Inte en enda bild vi tagit an göra rättvisa åt det vi har sett, och jag kan inte beskriva det i ord, utan ni får använda er fantasi!

Efter att ha varit på valsafari i Andenes som tog 3h längre än beräknat (då vi fick åka långt för att se dessa magnifika sprutande spermavalar) bestämde vi oss för att dra till Kiruna. Men först var vi tvungna att leta upp en val som skulle ha spolats i land på en strand inte så långt bort. Vi fann den, och uttrycket "strandad val" har nu fått en helt ny innebörd.

Vi körde genom höga berg och djupa dalar, jag vet inte hur många gånger det kittlade till i magen, stora delar av vägen var som att åka berg- och dalbana. Naturen runt oss skimrade i alla nyanser av grönt som du kan tänka dig, och solens strålar gjorde marken guldfärgad. Vi följde kusten hela vägen och havet var koboltblått och helt stilla. På andra sidan fjorden reste sig bergen lodrätt upp från havet och kantades av snö. Kontrasterna var förunderliga.

Plötsligt hände något.  Vi kände kylan dra genom våra kroppar, landskapet förändrades. Borta var det gröna fina, borta var det skimrande havet. Runt oss hade vi kala mörka och ogästvänliga berg. Ingen vegetation så lång ögat kunde se. Inbäddat i detta mörka låg det små gölar av vatten som såg kalla och bottenlösa ut. Vi åkte förbi några hus som låg sporadiskt utspridda, och undrade hur någon kunde bo där? En del var sommarhus, och vi undrade vad som får någon till att bo på en sådan mörk och dyster plats. Tur att vi alla är olika antar jag!

Vi körde vidare, och kom fram till Riksgränsen och landskapet förändrades igen. Här var det återigen grönska, om än inte lika mycket då marken dominerades av ett tunt snötäcke.

Jag hade hört att man kunde åka skidor här ändra fram till midsommar, men våren kom nog tidigt i år. =) Vi körde längre ini landet, och grönskan började åter titta fram. Vi passerade porlande bäckar med smältsnö som rann nedför bergen och ut i havet och bildade en fantastisk syn! Klockan närmade sig 02.00 och solen var på väg ned, då säger Elionor: Titta, där är Lapporten. Där är den! Ett magnifikt minne från istidens lämningar hade vi framför oss, och det var så vackert! Solen var blodröd och vi kunde se hur den sjönk ner bakom bergen och havet lyste i rött, dess strålar sken över lapporten och snön gnistrade. Vi var stumma, och andades knappt. Oförsonligt förlorade vi oss i detta naturen under. Vi var maktlösa.  

Ni kan kanske förstå min känsla, jag trodde lapporten var en svart lite port som det stod "Lapporten" på.  Haha, okunnigheten när den är på topp.  Nu vet jag bättre, och det är en syn jag hoppas att jag aldrig glömmer.

Vi körde genom Abisko nationalpark, genom Torneträsk och slutligen kl. 04.03 körde vi in i Kiruna, och då hade solen gått upp igen. Då hade vi inte ätit sedan lunch, eftersom att valsafarit drog ut på tiden och allting i Norge som vi passerade var stängt.  Jag har aldrig längtat så mycket efter Mc Donalds som jag gjorde då. Vi hade kört i 6 timmar, med små pauser och var trötta och hungriga. Elionor hade gott hopp om att hitta ett boende, medan jag var inställd på att sova i bilen, vilket faktiskt var en önskan tom. Vi fann ett nattöppet Statoil och lyckan var total. Aldrig har en hamburgare varit så saftig och pulvermos smakat så gott!    Vi fick tips om vart vi kunde övernatta, men det var inte mycket nattöppet, så vi körde in på en skogsväg och lade oss tillrätta i bilen. Klockan har nu blivit närmare 05.30...vid nio gick vakande jag av att en man parkerade bredvid oss för att gå ut med hunden. Han möttes av en förskräcklig syn. I framsätet ligger jag med fötterna mot vindrutan, stora solglasögon och en regnhatt på huvudet. Jag tittar yrvaket upp och säger god morgon. Han såg helt förskräckt ut. Stackarn! Elionor är så liten så hon syntes ju knappt där hon låg och sträckte ut sig i baksätet! =)

Jag hade sett en sjö i närheten så jag packade ihop lite saker och tänkte gå och bada. Solen sken och det var närmare 25 grader, så att sova några timmar i en varm bil hade gjort att man kände sig lite mörsken. Elionor är väldigt duktig på att sova, så hon fick fortsätta göra det hon är bäst på. När jag kom ut ur bilen slog dofterna emot mig, doften av nyutsprungen hägg och syren, och jag var återigen förstummad över naturens skönhet. 

Sjön visade sig vara ett träsk, så jag tog mig inte fram, jag bara sjönk ner i myren. Pratade med pappa i telefon som upplyste att det nog är mycket björn i krokarna som dricker sitt vatten där, jag kan meddela att jag sprang tillbaka till bilen, och det var långt, hade visst promenerat längre än vad jag trodde. Det tyckte ahn var kul. Idiot. Våtservetter fick duga och jag var redo att möta dagen. Jag skramlade lite extra när jag kom tillbaka och vi kunde sent omsider bege oss tillbaka mot Kiruna. Trötta, men vid gott mod!

Vårt första stopp blev: Tadaaaa, Statoil! Frukost skulle intas och tandborstning utföras. Kiruna är en jättefin stad, och vi hann med att besöka stadshuset där vi fick en inblick i hur det "nya Kiruna" kommer att bli. Staden ska ju flyttas eftersom att gruvan ska expanderas. De ska nog få linbanor, det är en häftigt tycker jag! På samemuseet lärde vi oss massor och blev förfärade över vad de har upplevt under historiens gång.

Vi åkte till Jukkasjärvi, då Elionor alltid har velat besöka ishotellet.  Så här såg det ut:

Hon ska åka tillbaka en annan gång.

 Gruvan skulle besökas, men rundvisningen var man tvungen att boka i förväg, så vi fick stå utanför och titta. Det såg stenigt ut. =)

Vi åt underbar mat på en thairestaurang, då detta är något vi saknat. Det finns inte direkt någon kvalitetsrestaurang i Stokmarkens, och det ska nog erkännas att vi är lite bortskämda med det.

På hemresan skulle vi stanna till i Abisko nationalpark och titta lite närmare, och vilka syner vi möttes av, helt magnifikt med brusande forsar och starka strömmar. Vi fann en strand med mjuka, lena platta stenar som vi kastade macka med. I bakgrunden hade vi lapporten och livet var så perfekt som det kan bli.

Humorn på topp i Kiruna!

1    

Hemresan var minst lika vacker som hemresan, då vi nu fick se allt ur ett nytt perspektiv.  Vi körde även in i Narvik

  , vilket hittills tillsammans med Svolvaer är våra favoritbyar.

Måste även nämna att vi åkt med Hurtigruten från Stokmarknes till Svolvaer, vilket anses vara den vackraste sträckan, och jag kan inte tänka mig annat än att det är sanningen.  Vi åkte genom Raftsundet med små kobbar och skär, och en och annan säl som solade sig på de varma klipporna. Solen värmde oss med sina strålar och spred sitt ljus över omgivningarna runt oss.

Vi passerade in i trollfjorden, en 70m bred dalgång där vi nästan kunde ta på bergskanterna som stupade rakt ner i havet. Vi gled tyst och stillsamt igenom och det var andäktigt. På hemvägen bjöd de även på trollsoppa när vi åkte igenom. Väldigt gott, men inte så mättande då vi bara fick en lite kopp. Det var fisksoppa, men de hade fuskat och haft i små fiskbullar istället för riktigt fisk,  men vi njöt ändå.  Svolvaer var så vackert och vi fick äntligen sitta vid havet på en uteservering och bara njuta.

Livet på en pinne. Naturligtvis efter att ha ätit en god måltid med pasta och skaldjur. Mums filibabba.

Igår cyklade vi som sagt ett maraton, och det gick över förväntan bra, även om vi inte var vana vid cyklarna och känner sviterna efter detta idag. Jag fick låna vadderade cykelbyxor av Inger-Lise, då jag hade en hård och smal sadel. Det hjälpte inte. =)

Träningvärken vi trodde skulle kommalyser dock med sin frånvaro, vilket är mer än positivt. Vi gjorde täta stopp och lade oss på en strand vi hittade och bara njöt av livet och plaskade lite i vattnet. Vi var överens om att denna sista veckan här har varit den bästa på länge. Vi har gjort så mycket, sett så mycket och njutit av vartenda ögonblick! Vi är otroligt tacksamma att vi fick möjligheten att göra denna resan, och vi hoppas verkligen att fler tar chansen när den erbjuds. Utlandsstudier behöver inte betyda att man måste åka långt för att få upleva något fantastiskt, vi har lärt oss massor, även om jag nu inte kan komma på en enda sak, men framföra allt så har vi med oss ett minna för livet, och vi har träffat mängder med intressanta och roliga personer som jag hoppas att vi kommer att höra ifrån även efter vår hemkomst.

Inger-Lise är en av dem. Det är mycket tack vare henne som vi har kunnat göra allt vi har gjort, och on hon har varit ett ordentligt stöd när vi kämpat med olika uppgifter. Igår var vi hos henne och grillade, och sedan tog vi en spontantur till Nyksund, två timmar bort. Vi var hemma först kl två inatt, efter att ha ätit glass i Sortland där vi hittade en nattöppen butik. Tyvärr var mjukglassmaskinen under rengöring, men vi klarade oss bra ändå! 0) Härligt med spontana individer!

Ikväll ska vi äta avslutningsmiddag på båten, något som jag och Elionor längtat efter sedan vi såg den andra dagen vi var här och tog oss en rundtur. Inger-Lise bjuder,eller ja, stipendiepengarna hon har fått för att ha oss här bjuder. De pengarna har räckt till massor med mat åt oss, det är vi tacksamma för.  Tänk om alla lärare kunde var alika engagerade som hon och Agneta, vilken topputbildning vi skulle få då, och hur mycket det skulle förbättra KAU:s ssk-utbildnings rykte.  Vi säger stort tack till er båda!

Nu är det dags för tvätt och städning då vi återvänder hem imorgon, och jag kan meddela att morgondagen kan inte komma snabbt nog för varken mig eller Elionor, nu är vi klara här. Vi kommer hem. 

Härligt liv häruppe i Nord!

Vi bestämde oss för att skriva klart litteraturstudien om sår, lämna i den och sedan glömma eländet tills det är dags för omtenta,  då vi hoppas på att kunna få vägledning och svar på de frågor vi ställer. Har varit lite tunt med det hittills. Nu har vi gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har. Inte enkelt att skriva en litteraturstudie när man aldrig har gjort det tidigare och inte vet hur man gör. Vi har googlat så gott det går. Den är nu ett minne blott tills baksmällan kommer.  

En av våra handledare Therese och hennes vän Arne   tog med oss ut på havet en ljummen kväll när solen sken.  Nu skulle vi äntligen få fiske och väderförhållandena var perfekta! Jag och Elionor är inte bortskämda med tt få fisk på våra fisketurer som vi gett oss ut på hemma, även om jag vet att vi kanske låter påskina annat. =)

Detta är dock dagsens sanning.  Två minuter efter att vi kastat i så rycker det till i Elis lina. Adrenalinkicken gick  som en stöt genom kroppen på oss båda, spänningen var olidlig. Vad 17 kunde man få för fisk här?

Hon kämpade så armarna nästan gick av, det var tungt och vi sa inte ett ord. Nedan kan ni se resultatet.

Just det, ingen fisk. Han slet sig. (Elionors version).

Strax efter skedde samma sak, och hon får upp en liten småsej, och vår lycka vet inga gränser, även om jag i hemlighet var lite sur att hon fick första...eller ja, i hemlighet var väl att ta i. =)

Det rycker i min lina, och jag blir så förvånad att jag nästan trillar i av ren förskräckelse.  Arne, vår kapten bara skrattar, men erbjuder ingen hjälp minsann.  Jag kämpar, och sliter och det är så mycket lina ute att jag håller på att förgås. Märker att min lunginflammation tagit mer på kroppen än vad jag velat erkänna, jag flåsar lika mycket som Pavlos hundar dreglade när de hörde bjällrorna. Det rycker och sliter och det är en outtröttlig jäkel jag har fått på. Jag är spänd på vad som komma ska...

Jag tyckte det var tungt som bara den och tänkte att det är minst en 20-kilos fisk på. Det berodde på att jag släpat den på tvären hela vägen. Fångade den i buken. Stackarn. Fiskelyckan fortsatte, och vi drog tillsammans upp 20-talet torskar, småsej och lite annat. Jag flest, naturligtvis, då min vinnarskalle gjorde att jag aldrig vilade, hur trött jag än var i armarna. Vet inte hur jag lyckas alla gånger men tre av fiskarna har jag hakat fast i stjärtfenan, så det är inte konstigt det var tungt för mig att få upp dem. Sista gågen det hände skrattade jag så mycket att Arne fick ta över...men jag antar att alla sätt är bra att få upp fisk utom de dåliga då man inte får någon, eller?

Naturligtvis fick jag även den största, en torsk på 10kg, och Elionor den minsta.

Vi fick även se nese, delfiner från båten, helt underbart! De var betydligt mindre än de sprutande spermavalarna vi fick se på valsafarin vi åkte på. Haha, men den historien får Elionor berätta!

Arne rensade fisken på båten och det gillade måsarna, men ine vi...

Det var allt för idag, nu ska vi till stranden innan de är dags att åka med Hurtigruten till Lofoten och äta trollsoppa när vi passerar igenom Trollfjorden! Imorgon kommer ni få höra mer om det äventyret, samt vår roadtrip till Abisko, Lapporten och Kiruna. Ett minne för livet där våtservetter och deo räddade våra dagar efter att ha sovit i en skog då Kiruna var stängt när vi anlände 04.00 =)

Ha en underbar dag alla! Nu kommer vi snart hem!

Vi gick förbi COOP imorse och då var det en man som handlat och dragit med sig kundvagnen ut. Han ställde den i en backe för att öppna bildörren och den gled iväg. Mannen efter och fick tag i den tillslut, men han höll på att ramla samtidigt som han försökte rädda sina glasögon som av någon anledning hamnade på sne och höll på att ramla av. Det såg fantastiskt roligt ut och jag tyckte synd om honom, för skrattet kom oförhappandes och gick inte att hejda, varken för mig eller Eli. Bra start på dagen!

Nu har vi båda haft möjlighet att vara med hemtjänsten "in action" och följt med en dag på medicinsk poliklinikk. Återstår en dag med praktik för oss, och den ska göras på intensiven, kan nog bli spännande!

Att arbeta inom hemtjänsten verkade väldigt intressant, och de vi besökte var väldigt glada för att vi om, och oändligt pratsjuka. Jag hade nog inte kunnat arbeta där då jag inte hade haft en chans att hinna med allt som ska göras då jag mer än gärna tar en kaffe och pratar lite... dock hade vi haft tid till det idag!

Kan meddela att med den utsikten vi hade hela tiden så kan jag definitivt tänka mig att göra detta fler gånger! Här ligger varenda hus med utsikt mot havet. Inte ofta du ser bebyggelse "ute i marka" til skillnad mot hemma. 

Även här var det dock så att dagens göromål stressades igenom, istället för att ägna mer tid åt att socialisera. Vi hade arbetstid till 15.30, men återvände till "vår" ö redan kl. 14.00, då hade vi även haft 45 minuters lunch samt 30 minuters morgonmöte som mest bestod av tjöt i allmänhet. Jag undrade om det alltid var så här lugnt och fick höra att det var det, men att de inte upplevde det som lugnt.  Alla är vi olika som sagt!

Vi fick möjlighet att delta i två större såromläggningar som krävde en del av sköterskan, och patienten. Väldigt intressant, framförallt som vi nu läser en kurs i avancerad sårvård. Både jag och Elionor hade nog valt lite andra preparat och förband än de som användes efter att ha blivit "specialister" - i alla fall enligt oss själva. =) Det är alltid lättare att stå vid sidlinjen och säga vad som är rätt än att faktiskt befinna sig mitt i.

Litteraturstudien om sårläkning  vi sliter med tar kål på oss. Den påverkar vårt humör, och inskränker våra möjligheter till fritid här på plats. 10-15 artiklar ska vi ha med för att stödja vårt val av behandling, efter att ha beskrivit ett patientfall som vi utrett . Bara att skriva resultaten av artiklarna tar minst en hel sida, då de är så många, och därefter ska vi diskutera dem. Lägg det till en inledning, bakgrund, syfte och metod, och försök göra ett bra arbete på MAX  8 sidor.  På Lunds universitets hemsida, medicinska fakulteten läser jag:  

"Mindre litteraturstudie med 3-5 artiklar, skriftligt fördjupningsarbete (7,5 hp G) ".

"Litteraturstudie med 8-10 artiklar, examensarbete för kandidatexamen (15 hp G)" Då ska man få lov att använda minst 25sidor läser jag vidare.

Undra under vilken kategori vårt arbete går? Tycker nog att vi borde få 15hp för detta istället för 7,5hp, om vi nu kommer att få godkänt, vilket jag tvivlar på i mitt fall. Uppenbarligen är kriterierna olika på olika universitet. I Norge ska studenterna ha minst fyra artiklar till sin Bachelor, alltså C-uppsats, och jag tror att det är 10-15 i vår C-uppsats, men det ska jag inte säga säkert.  Verkar väldigt mycket med så många artiklar till ett så litet arbete som vi gör nu... Jaja, hoppas att de ger konstruktiv kritik på mitt arbete och förklarar vad jag ska förbättra för att bli godkänd. Jag uppfyller mig veterligt betygskriterierna, detsamma gör Elionor,  men vi saknar kunskap om hur man ska redovisa och presentera artiklarna så det är där det kör ihop sig.

Vi är bjudna på lördagsmys hos några av de andra ssk-studenterna ikväll, men som det ser ut nu så hinner vi inte...men jag tänker se till att vi tar oss den tiden!   

Nä, slut med bitterheten, och dags för nya tag. Nu sparkar vi snart igång igen! 

På medicinkliniken fick jag vara med och ta blodgaser, vilket jag inte varit med om tidigare, jag deltog i spirometrier, arbetsekg:n samt koloskopier och en gastroskopi. Fascinerande hur våra tarmar och magsäck ser ut på insidan, hur många bilder man än tittar på, eller filmer man se om det så blir det inte som när man får se det på riktigt. Helt blankt, slätt och fint, förutom de sjuka delarna som i mina ögon var väldigt vackra, men  av ondo. Det som var mest fascinerande var att  man kunde se hur tarmarna rörde sig framåt, precis som en mask krypa fram, lite rullande.  Ganska häftigt faktiskt, om än väldigt smärtfullt vad det verkade.

Jag har även haft möjligheten att fördjupa mig mer i sjukdomen KOHL, kohls på norska. En riktigt otäck sjukdom som jag inte önskar någon att få. Är du rökare och läser detta, sluta asap.

Sista dagen vi gjorde på sykehjemmet bjöd vi på glass med tillbehör, det var mycket uppskattat. Jag tror jag har fått en ny favorit, krokantvanlij. Det var gott det!  Vi tackade för att de varit så snälla, och de sa att det bara hade varit kul att ha oss där. Jag tänkte, ja, vad ska de annars säga? =)

En annan glad nyhet är att jag fick ett stipendie från Hilda och Rune Nilssons fond, ett välkommet tillskott. Tyvärr fick inte Elionor detsamma så vi delar, men bättre än inget. Vi hoppas även på bidrag ifrån Vårdförbundet, då täcker det hyran hemma i alla fall. Det blir ju lite knapert när man inte kan arbeta eftersom att vi har valt att åka hit. Helt självvalt och en fantastisk resa, men det blir ju knapert, då man fortfarande har räkningar att betala därhemma. Men men, nu ska vi i alla fall unna oss att gå en dag på restaurang och äta, för det är vi värda!  Vi har ju två pizzerior och en hamburgerrestaurang att välja på. =)

Det gäller dock att hålla tänderna rakt i mun, eller beställa mos. 

Vi ska även på valsafari och åka Hurtigruten genom Trollfjorden till veckan, oavsett  littteraturstudie eller ej.  Papret vi ska skriva angående vår resa hit har vi fått dispens till att lämna in fredag 7/6, vilket i nuläget är otroligt tacksamt!

 När vi passerar Trollfjorden på natten i midnattssol serveras det trollsoppa, det ska bli gott. Hurtigruten hade vi räknat med en tusenlapp på man, men studenter har 50%, tackar! =) På valsafarin så bjuder de på lättare mat, så även det ser vi fram emot.

Mat är viktigt förstår ni! =)

Nä, back to work! Ha en underbar helg alla!

2013-05-21

Två inlägg på samma dag, det ni! Men vi tror att de tar för lång tid att öppna annars då de innehåller massor med bilder. Detta inlägg skriva av fröken Lindqvist. 

Sedan jag kom hit har jag ätit 32 ägg. Det är många ägg det!

Jag mötte en man på gatan. Han var nog inte helt med, för han undrade om jag skulle med söderut. Söderut sa jag? Ja, jag är ju kaptenen på båten och du måst bestämma dig om du ska med eller inte, för vi ska åka. Jag tror jag får stanna här sa jag. Okay då sa han, och gjorde tutljud och "körde" iväg. DET tyckte jag var kul!!

Massor har hänt sedan sist, men ändå ingenting! Dagen innan 17maj firades med pompa och ståt! Vi var hembjudna till några vänner av några vänner vi har skaffat oss på lite hygge. Riktigt trevligt då det även dök upp livemusikanter som spelade konstiga norska låtar, sommartider och Björn Rosenström.  Tänk att han fortfarande är populär i Norge, helt sjukt! =) Okay då. Jag erkänner, jag kunde dem visst jag med...

De har även fått i uppdrag att lära mig "Lille pedder edderkopp", för av någon anledning så kan jag inte få den till att fastna.  Det får bli på lördag, för då ska vi mötas igen!

Vi träffade på en kille som glidflyger på festen, så han ska ta med oss upp på ett berg någon dag som det ser ut och visa hur det går till, ska bli riktigt kul. Mammor, oroa er inte, vi får inte flyga tyvärr, utan får promenera ned igen. Vi ska även äta glass, det tycker jag ör gott. Mitt intag är nu nere i två glassar/dag. Jag har en förmåga att äta betydligt fler nämligen.  

Jobbet går sin gilla gång. Vi har knappt varit här sedan sist, då vi hade ett psykbryt över litteraturstudien vi ska göra. Vi kontaktade Inger-Lise, hon tog med oss på den vackraste kvällsturen hittills! Vi spanande efter säl, men hittade ingen. Inger-Lise plockade höns, en snäcka som vi skulle titta på när vi körde fast. Hon sa att den var bra mot "såre brystvorter" när du ammar, något som tydligen fungerar då de har ett ämne i sig som hjälper. De hade formen av en bröstvårta och även en bra passform. Hon sa att det passa bra eftersom att vi läser om sår. Jag stoppade dem dock i ögonen, för Inger-lise sa att då flirer man gott och glömmer det tråkiga en stund. Det fungerade det med. Tack vare henne har det lossnat för oss, och vi har kommit igång bra med uppgiften, även om den fortfarande är lika tråkig.

Jag har svårt att se mig arbeta på ett ålderdomshem. De erfarenheterna jag tar med mig härifrån är inte enbart av godo, (även om de flesta är det och personalen är underbar) och jag misstänker att det är likadant överallt. Rutinerna sitter fast i väggarna och går inte att ändra på, även om de ställer till det för personalen, som sliter ut sig för att hinna med allt till ett visst klockslag, men framför allt för vårdtagarna som i sitt eget hem måste följa rutiner som någon annan satt upp för att det ska passa med skiftbyten. Nä fy 17, alla är vi olika när vi föds, och alla är vi olika när vi blir gamla, och vi borde även få tillåtelse att vara det. Är man van att sova till 10 kan man väl få göra det även på ålderns höst? Vill man gå upp kl sex, ska man väl kunna få göra det? Vill man äta frukost i sängen, ska man väl få göra det?  Verkligheten är en annan för de som inte kan ta sig upp ur sängen själva. De måste följa avdelningens rutiner, och rutiner är inget som man gör avslag på, de ska följas till punkt och pricka.

Vill du ta en promenad i det fina vädret? Nej det går inte för sig, för det har vi inte personal till, men du kan få sitta på balkongen en stund om du vill. Jaha, ville ni två också ut? Tyvärr, finns inte plats för fler rullstolar, ni får vänta.  Platsbrist, tidsbrist och för lite personal, är det något som känns igen? Tänk vad mycket lättare det vore om allt bara kunde fungera och pengar inte styrde. En utopi som kommer att bli sann en vacker dag? (;

Det gör ont. Jag har nog varit väldigt naiv. Jag vet inte hur jag har trott att det går till på ett ålderdomshem, men inte var det såhär i alla fall. Det positiva är att alla är väldigt måna om att vårdtagarna ska känna sig fina och fräscha. Kvinnorna kläs i fina kläder och använder sina smycken varje dag. Herrarna går även de i sina vardagliga kläder. På helgerna klär man upp sig lite extra fint och dricker cognac eller avec. (De som vill ha förstås, man tvingar ingen). Det kommer även en aktivitetstant upp till avdelningen två gånger i veckan för de som inte kan ta sig ner till terapin. Hon läser tidningen högt, berättar historier, sjunger och steker våfflor, detta är mycket uppskattat, även av personalen som får smaka.

 Vi skulle studera humor i vården. Humorn finns, och den är betydligt mörkare och råare än vad vi är vana med hemifrån! Man märker tydligt att vårdtagarna uppskattar humorn, och att den ger dem lite glädje i vardagen, men jag är inte söker på att den här humorn skulle fungera hemma, den är i min smak väldigt morbid, och jag personligen älskar den! Det finns även mycket roligheter och skratt och kärlek hos flera av vårdtagarna jag mött på de olika ställena vi varit på som har vänner  på besök som kanske du och jag inte ser. Det betyder dock inte att de inte finns...sällan har jag sett så glada människor som flera av dem som har vänner som jag inte ser! Underbart att det kan vara år det positiva hållet och att det inte bara är rädsla för det man tror sig se!

 Själv har jag tre patienter som jag ömmar lite extra för, där jag försöker spendera lite extra mycket tid.  Där lyser tyvärr skrattet med sin frånvaro, och även vännerna.  Jag som student kan ju smita undan rutinerna och finnas tillhands där jag känner att jag gör nytta, även om det bara handlar om att jag sitter och stryker en sovande man under handen, och kanske sjunger en liten sång.  Jag hoppas att de känner att jag finns där, men hur vet man? Dessa orden skrev jag för tre dagar sedan, jag brukar skriva lite varje dag, och två av dem jag ömmade lite extra för har nu gått vidare.  

Idag kallades jag för "angel of death", då de patienter jag tagit under mina vingar nu somnat in alla tre. Det har varit lugnt och stilla och väldigt vackert, men det får mig ju att börja undra...

 Vi har även hunnit med en annan tur upp på Örnheiya, det var en flott tur det! Inger-Lise är en väldigt duktig guide, och hon lär oss massor om både det ena och det andra. Vi lärde oss att hoppa högt där för att få fina bilder, men de är fina även utan att hoppa.

Måste även visa Elionor, hon övade på någon form av Thai-Chi!

Vi har även diskuterat mycket med ett par studenter som gör praktik på samma avdelning som oss, för även de har i uppgift att identifiera omvårdnadsproblem utifrån olika patienter de mött, och skriva en vårdplan där man identifierar olika omvårdnadsinterventioner och åtgärder som kan tas, precis som oss. De tycker dock att vår är betydligt svårare, de behöver ara ha EN forskningsartikel, något som KAU kanske ska ta till sig...Agneta? =)

Med de orden säger jag: farvel for denne gang!

Hej!

Vi har haft en underbar helg! Alla är så trevliga och hjälpsamma att vi nästan får skämmas... Ingerlise tog med oss på en tur i marka på torsdag, det var blött och snöigt. Marka ligger precis bakom hennes hus och är väl egentligen en myr. Ingerlise berättade att de har utmarka och inmarka och dessa skiljs åt av en fårhage. Inmarka ägs av olika människor och där får inte fåren gå men på utmarka gäller allemansrätten och där släpper fårbönderna ut sina får på sommaren.

När vi kom tillbaka så bjöd Ingerlise på torkat valkött och torkad öring, den dama skämmer bort oss! Hon bjöd även på torrfisk eftersom Pussy ville ha=) Pussy är Ingerlises katt, tro inget annat=) Torrfisken är oftast torsk som torkas och så använde hon baksidan av yxan för att få till några bitar, riktigt kvinna reder sig själv! Annas joggingskor var nu dyngsura och Ingerlise tyckte att det var roligt att Anna skulle behöva gå i fjällskorna på fest=)

Festen var lyckad med wiispel och svenska klassiker, och när vi gick hem från Rödbrygga så var det fortfarande ljust ute=)

Jag, Elionor, köpte mig keebab på vägen hem och vilken en, underbart gott!

På fredag var ju 17 mai och vi skulle se på tåget i det fina vädret, strålande sol o 25 grader varmt! Det var riktigt imponerande att se hur många som verkligen engagerar sig i denna dag. Alla klasser i skolan var representerade i tåget och alla dagis. Efter tåget är det tydligen tradition att äta glass så det gjorde vi och vi var inte ensamma, det var kö ut på gatan=) Kvällen spenderades i sängen med film och en promenad på kvällskvisten eftersom här är så ljust på kvällen, kan fortfarande inte fatta att det är ljust så länge=)

Det var förberedelser på hemmet inför 17 mai hela veckan innan, kläder skulle ordnas, gardiner och mat. Vårdtagarna var verkligen förväntansfulla inför den stora dagen och jag avundas dem nästan lite den stolthet och gemenskap de känner inför denna dag och land! Om vi bara visste varför vi firar den 6 juni?? =) Ingen av oss kunde riktigt svara på den frågan eller vad vi har för traditioner för nationaldagen.

Igår var vi på ryggskola hela dagen, och på kvällen var med på ett näringslärakurs. En hektisk dag med två otroligt nyttiga och intressanta kurser! Båda föreläsarna var duktiga och inspirerande, och vi (eller föresten jag, då Elionor har Mattias och han kommer att läsa detta)  måste säga att han som hade ryggskolan var " ein utrolig sexy fyr". Elionor fick lite mer närkontakt med honom medan jag fick mer av en skräckupplevelse, se bilderna nedan.

På denna bilden ser ni en av våra handledare, Therese. Hon är väldigt glad! =)

Det är väldigt nyttigt att få prova på att vara "patient". Sitter selarna lite fel är det väldigt obekvämt, och kan göra riktigt ont, i mitt fall i de nedre regionerna! Det är även väldigt obehagligt när inte vårdpersonalen talar om vad som kommer att ske, utan bara rullar över en på sidan, eller vrider dig runt när du hänger i luften utan möjlighet att ta emot dig om något skulle ske. Vi lärde oss bra tips på hur man hjälper en patient från liggande till sittande/stående, utan att vrida eller lyfta med vår rygg. Det krävs lite träning, men vilken skillnad det var, och hur enkelt det var! Det visade sig att väldigt många använder bältena fel, genom att sätta dem på patienten, när de egentligen är enklare att använda på sig själv så att du sparar din rygg, och patienterna kan hålla fast sig i bältet då det är NO NO NO på att låta en patient hålla sig fast över din nacke, något som jag och Elionor redan visste.

Geir, som läraren hete var väldigt imponerad över att vi hade läst ergonomi i vår utbildning och redan hade fått prova på det mesta som vi gjorde. Tydligen läser det inte det i ssk-utbildningen i Norge. 1-0 Sverige. Här få de å andra sidan träna provtagning, sätta PVK och annat på varandra, så 1-1.  I Norge behöver man inte klara av ett nationellt prov för att få si legitimation, vilket inte ger någon kvalitetssäkring på kunskaperna du innehar, så 2-1 till Sverige.

En sak som vi båda reagerade på är att här ska patiensängen anpassas efter den som är längst, när man ska arbeta med en patient som är sängliggande och inte omvänt som vi lärt oss. Detta beror tydligen på att personalen i Norge inte vet hur man böjer på benen(??), vilket gör att den som är kortare får arbeta med armar och axlar högt upp. Detta får vi undersöka noggrannare. Någon fysioterapeut eller sjukgymnast som vill lämna en kommentar och reda upp detta år oss, så varsågoda!

Några skrämmande siffror ifrån näringslärakurset är att hela 70% av de som skrivs in på sjukhus väger mindre vid utskrivning, och jag tror inte siffrorna är annorlunda i Sverige. Föreläsaren, en svensk med samma namn som min reskamrat, hade även läst en studie om att hela 49-100% (beroende på vart de bor) av alla patienter i äldreomsorgen i SVERIGE är undernärda!!!! Det är skrämmande siffror.

På bilden ser ni föreläsaren Elinor Carlsson, och Elionor Carlsson. 

Apropå det så har jag idag fått smakat på svaelle, en söt tjockpannkaka med brunost i. Otroligt gott. Elionor fick smaka brunost för första gången och var inte så begeistrad. Däremot tryckte hon i sig tre "wienerbrödskakor". Jag tog bara en. Sedan en till.

Måste bara nämna att det görs försök på sjukhuset här nu om att ge två varma mål mat om dagen, och lite tätare emellan måltiderna då det tidigare har varit tre gg/dag, och då ett varmt mål till middag (12.30). Hoppas att det faller i god jord, så att det även kan implementeras även i kommunen. Som tur är börjar man nu att ta tag i problemen då man ser hur undernäringsproblematiken breder ut sig och vilka konsekvenser det leder till. En kalori är inte en kalori förrän patienten äter/dricker den! Detta var en fras som nämndes upprepade gånger. Det innebär enligt min slutledningsförmåga att om jag som vårdpersonal äter en kalori så räknas den inte? Jag kan alltså äta vad jag vill, och hur mycket jag vill. Kan inte bli så mycket bättre!

Jag har äntligen fått sätta några intramuskulära injektioner, vilket var det jag kände att jag saknade. Det var inte så svårt, och jag kände tydligt när jag kom i muskeln. Jag satte den på samma sätt som jag skulle kastat en pil, och fick beröm av patienterna. eller så sa de bara att det knappt kändes för att inte göra mig ledsen, men jag är nöjd ändå! Eli kunde detta så, hon överlät det till mig.

Kan även meddela att vi sliter med vår litteratustudie vi ska göra i den andra kursen vi läser nu, nämligen Avancerad sårvård. 10-15 artiklar suger musten ur en och motivationen finns inte. Undra om man kan göra som Petter Northaug och ta saken i egna händer, bryta med skolan och vara sin egen examinator? Jag tror inte ni kan föreställa er hur många gånger hans namn har nämnts på nyheterna idag!

Jag läser ju en tredje kurs i tillägg, så uppgifterna hopar sig och jag har mest lust att gå i bergen, fiska och se på valar. Ska se om jag inte kan få till ett dyktillfälle med. Sägs vara bra dykning häruppe nämligen!

Såg på "Svenske mordgåter" med GW, och där hade de översatt "vill jag påstå" till: Jag vill ha pasta. Det i sin tur fick mig att tänka på att i Sverige översätter vi ju oftast alla engelska ord och namn, men ett har vi behållit, och det är BMI. Här heter det KMI. Annars så har ju Donald Duck blivit Kalle Anka, medan han heter Donald Duck här i Norge, fast med lite roligare uttal. I Danmark heter han Anders And. Batman är omdöpt till Läderlappen! Haha, varför Läderlappen, det låter inte särskilt hjältelikt!  Underligt hur det kan vara. Knatte, Fnatte och Tjatte är Ole, Dole och Doffen. Sedan har vi Snipp och Snapp, och Onkel Skrue. Superman har vi döpt om till Stålmannen, utom i en av mina favoritlåtar med The Pinks. Visste ni att om man dricker vin och lyssnar på Pinks samtidigt kan man börja se Dischneyträd? Otroligt skoj.

Idag är det 16 Maj, och det innebär "dagen före17maj". Föreberedelserna här på sjukhemmet är många, men jag bloggar lite istället. Vi är hembjudna till några andra studenter ikväll, och de sa att vi ska inte ha klänning på oss då det kommer att bli diverse lekar innan vi går till ortens enda pub, Rödbrygga. Det ska bli skojigt, lekar uppskattas! Hoppas att den är med när man ska ha en femkrona i baken och knipa samtidigt som man springer, för det är jag bra på, bara jag får dit femkronan! Jag är även fascinerad av att någon tror att vi har med oss en klänningar till Nordnorge...Efter jobbet idag blir det alltså en snabb tur till vinmonopolet och köpa lite gottigott. Tydligen börjar de även prata svenska vid intag av alkohol. Det ska bli ett intressant fenomen att studera. Vår lärare här, Inger-Lise, har tom gått in och sagt till vår avdelningschef att vi ska ha en dagtur idag, så vi kan gå ut med andra studenter ikväll. Hon tycker att vi behöver lite socialisering. Haha, hon är ju underbar! Vi skulle nämligen egentligen ha arbetat fram till kl. 22...

Problemet är att det är hockey ikväll, som jag skulle kunna tänka mig att titta på, men jag är rädd att de vill ha på Eurovision då Norge är med och tävlar i semin ikväll. Ska se om jag inte kan få dem på rätt tankar via någon form av avledningsmanöver.

Dagen efter brukar ju inte vara så bra, varken för mig eller Elionor, men vi är i alla fall medbjudna till att grilla på em och att gå i 17Majtåget tillsammans med Universitetet, så det kommer vi att göra, oavsett dagsform.  Jag har inhandlat en flagga, dagen till ära. Jag har även fått ett bra tips av en som jag har provat, och det fungerar. Det går ut på att man dricker bara en öl. Sedan dricker man en  till. Därefter en till. Och en till, och därefter en till. Då har man ju fortfarande bara druckit en, eftersom att man bra har druckit en hela tiden. Ett väldigt bra resonemang tycker jag!

Vi säger trevlig kväll till er alla, 

och gratulerer med dagen imorgen Norge! Hipp hipp hurraaaaa!